Göteborgsposten – 16 november 1866, sida 1

— Säger Nitchel, att det var jag, mylord, som stred med kapten Dane — att han säg mig? frågade Ravensbird. — Naturligtvis säger han det, afbröt lagkarlen innan lord Dane kunde svara. — Hoppades ni att han skulle dolja det? — Då siger han en elok, medveten lögn, mr Apperly, rar fångens svar, i det han vände sig om och betraktade advokaten. — Och han måste göra det för att dölja den verkligen srottslige. — Lord Dane lutade sitt hufvud framåt och yttrade: — Såsom mr Avperly säger, Ravensbird, detta beteende skall endast tala emot er. Hade också ingen person bevittnat handlingen, skulle det ej funnits nägot rimligt tvifrel; ty hvem annan än ni var i oenighet med min son? Om orsaken till uppträdet emellan er och honom igår morse är jag okunnig; men säkert är att ni måtte retat honom djupt; och ni lemnade slottet yttrande hotelser emot honom. — Mylord, så tillvida är det sannt, svarade Ravensbird lugnt och vördnadsfullt; jag gaf kapten Dane en viss underrättelse, genom hvilken jag trodde mig göra honom en tjenst, men han tog det i alldeles motsatt anda. Underrättelsen rörde hans egna affärer och var icke angenäm ; den uppväckte hans vrede mot mig. Sårad af den oförtjenta behandlingen, blef jag i min ordning ond, och jag erkänner att jag svarade min herre på ett sätt, hvarpå jag ej borde svarat honom. Detta uppretade honom ytterligare och han sade några hårda och bittra saker. Vi voro