Göteborgsposten – 14 november 1866, sida 2

Polissergeanten infann sig på kallelsen och inställde sig på slottet; men icke kustvakten Mitchel, som var för sjuk dertill. Segelmakaren Mills, som äfven blifvit efterskickad, kom och intygade att kapten Dane icke varit ombord på jakten den aftonen. Öfverste Moncton, sade han, såg efter honom till sista ögonblicket, men kaptenen kom icke. Just då jakten lade ut gaf öfversten honom biljetten och bad honom bära den till slottet. Slutligen voro efterfrågningarne gjorda och slottet utrymdt sedan polisen fått lord Danes order att häkta Ravensbird. Lord och lady Dane suto upve hela natten, för hvarje ögonblick förlorande alltmera af sitt hopp. Flodvattnet drog sig tillbaka från stranden, utan att lemna nugot qvar på den eller ett enda tecken att någonting dödt Uer lervande funnits der — icke en gång Mitchels rock. Och slutligen dagades det och morgonsolen sken ned för att glädje serlden, men intet spår af Harry Dane kunde finnas. Straxt innan man inträdde i Danesheld, beläget på en undangömd plats och midt emellan det första huset i byn och sjön, låg ett litet värdshus kalladt Sailors Rest. Pet hölls af en karl med namnet Hawthorne, som förr varit lord Danes skogvaktare. (Forts.)