Göteborgsposten – 14 november 1866, sida 2

)ne, som kan pruta, har ett märkvärdigt nedvetande af, på hvilken sida af brödskifvan möret befinnes påstruket och som, om ni vill örtjena på honom, gör det nödvändigt att ara tidigt på benen. Tro ej att dessa tyskar commit hit för att lära oss värdera Strauss ller Schopenhauer, alls icke. De äro i Manhester för att förtjena pengar, att granska Doomullsvaror och samla upplysningar om såtet att spinna, väfva och bleka dessa varor, i vilka nittionio hundradelar af menskligheten clada sig. Betrakta denna grupp af citronsula spaniorer, uttrycksfullt puffande på deras viga Cigarito. Om ni tror att deras besök närleder sig från önskan att få reda på lemningar af Philip den II, så misstager ni er mycket. De hafva kommit till Manchester r att köpa, pruta och lära, och medtöra hem ill Cadix och Sevilla ett urval från bomullskoranen. Och dessa greker med sina magra, sluga ansigten, bruna, knotiga händer och säckrockar samt mörkröda hufvudbonader. Låter icke vilseföras i den tro, att det är en deputation, hitsänd för att göra ytterligare ansträngande försök att tvinga prins Alfred att emottaga Greklands krona, eller för att köpa oxemplar af lord Derbyes Homer, eller läna en division af polisen för att utrota banditerna deras hemland. Pas le moins du monde. De hatva kommit direkte — liksom bien komma dit, der något sött finnes att uppsuga — till Manchester. De bry sig lika sitet om prins Alfred som vm Homer, Deras mål var Manchester. Midt in i hjertat at Ualicostantinople. Och huru de arbeta och frodas blifva de slutligen seta på engelsk rostbift, ligga bort säckrocken och röda mössan för att i stället lysa i hvit väst och den vanliga skorstensprydnaden i det alldagliga allärslitvet! Kapt. John Ericsson har uppgjurt samt till Krigsvetenskapsakademien otversandt en märklig konstruktion af kanonbåtar, afsedda för Sveriges skärgårdars och inre farvattens försvar. Ritningar härtill hafva medsändts. Vid nämnde akademis sammankomst i Stockholm i förgår afton redogjorde kommendörkapt. Adlersparre härför. Dessa pansarbåtar blifva mindre än våra kanonångslupar, och äro så små, att de kunna passera Göta kanals slussar, De hafva endast ett torn, hvilket är fast, och föra en 121 lecimaltums kanon af amerikansk konstruktion. Tornet är ovalt, sammansatt af tvenne lager en tums plåt, men den cirkelrunda Åeldfronten? har 7 tums tjocklek. Tvärskepps under vattnet föra dessa båtar ett litet skofvelhjul, hvilket drifves med handkraft och begagnas för att rikta båten vid skjutning. Förmedelst detta hjul kan båten vända på centrum?. Under däck finnas sittplatser för 32 man. Båten framdrifves med en propeller, hvilken med ett sinnrikt och enkelt maskineri drages för hand. Medelst detta maskineri förmår manskapet utveckla 30 till 40 procent större kraft, au med åror. I stället för av våra monitorers däck ligga några tum öfver vattnet, komma dessa båtars däck att ligga några tum under vatinet. I följd deraf att något rum här icke erfordras för ångpannor, kolboxar o. u. sättas dessa båtar i tillfälle att medtöra en i förhållaude till sitt utrymme betydlig mängd ammunition. Kostnaden är beräknad att uppgå till 80,000 rdr stycket, hvadan, såsom foredraganden upplyste, man kan erhålla en hel flotta, eller 70 stycken sådana, för den summa, som ensamt en fransk pansarfregatt kostar. Kommendorkapt. Adlersparre avsåg att alla farbågor för att man icke skulle finna ett tidsenligt skärgårdsvapen nu kunde lemnas åt glömskan, men att nan deremot icke borde glömma att John Eriesson genom detta nya bevis på sin kärlek till det gamla Sverige gjort sig ytterligare förtjent af konungens och fosterlandets er. känsla. Herrman Bjurstens död. Aftonbladetför i förgår medaelar härom närmare: Han hade sedan någon tid varit sjuklig och had till tolja deraf erhållit tjenstledighet från sin lärare besattung vid Stockholms gymnasium. För omkr r dagar sedan afreste han till Upsala, efter hvad mat trodde, för att begagna dervarande badanstalt. I et bref, date adt Upsala d. 8 Nov., som bär poststämpe för d. 11 och som först i dag på förmiddagen hit kommit, yttrar han till en af sina kamrater vid läro verket: Från ett litet vindsrum i Upsala tillskrifver jag dig dessa rader, sedan jag nu lyckats återvinna nå gra krafter. I ott själsoch kroppstillstand, som ja; ej kan beskrifva, lemnade jag Stockholm förlidei Söuvdag. Sjukdomen hade länge irriterat mitt nerv system och slagit sig på hjernan, hufvudsakligen ge nom de mörka lantasier, hvilka jag — en fantasien martyr — hopgjorde. Den rysligaste hypokondri ficl sålunda makt med mig. Eusam på det aflågsn. Kungsholmen, utan en vän, utan sällskap, under d långa aftnarnes och de sömnlösa nätternas qval, trod de jag att jug skulle mista förståndet. I Upsala ha jag en nära anlörvandt, som är student, och som ja var fullt öfvertygad om att jag icke skulle lefva mån ga dagar, beslöt jag begilva mig hit, för att armin stone hafva någon olägting närvarande vid mitt plå goläger. Efter några dagars varma bad och umgän ge med gamla skolkamrater, som nu äro akademisk. lärare, befinner jag mig något bättre, och mina själs förmögenheter börja återvända. Men här säga mi lakarne att jag ett halft år måste afhålla mig frå tjenstgöringen. — Jag tänker stanna qvar bär Upsola, hvarest jag eger några verkliga vänner, hvil ka äro snart gamla ungkarlar, likasom jag. — — — Den sjukdom, som bragt mig i förtviflan, är ick sjelfva njurlidandet, hvilket nu upphört, utan en dera uppkommen s. k. blåskatarr, som irriterat hela mit nervsystem och slagit sig på hjernan, så att jag fler gånger trott, att jag skulle bli tokig. Nu är de dock något bättre. Skrif några vänliga rader till e olyckiig vän Herrman Bjursten. Förmodligen har han sedan detta skrefs fått et recidiv af sina svåra lidanden och, under dessas in flytande på nervsystemet och santasien, icke längr vn Jr. AR