Göteborgsposten – 14 november 1866, sida 2

fantasi af Mitchels egen hjerna, föranledd af mannens börjande illamående, och om lord och lady Dane icke alldeles kunde förlita sig å deuna förhoppning, så funno de ätminstone betydlig tröst deri. Mr Wild medgaf, att Mitchels hjerna, ifall den blifvit öfverretad af berättelsen om kapten Danes tvist med Ravensbird, verkligen kunde ha uppdiktat deras strid pa klippan och att således den berittelso han afgifvit kunde vara helt och hållet en inbillning. Men lord Dane lät icke denna förhoppning förma sig att sitta stilla och göra ingenting. Han egde ej sjelf bruket at sina ben, men han satte hu-tigt i rörelse dem som så hade. Några af tjenarne sattes i rörelse efter Mitchel och andra efter polisen, somliga up till klip orna och andra att se efter om öfverste Moheton afseglat. Herbert Dane kom tillbaka med Brufk och kom öfverens med sin onkel om att berättelsen var otrolix. — Jag har väntat honom hem till mig hela qvällen, yttrade Herbert. Jug mötts Harry på eftermiddagen, och han yttrade att han skulle komma hem vid niotiden, sedan jakten gått till sjös, för att röka en cigarr med mig. Han hade lofrat att göra det förliden vecka, men kom aldrig. — Dot är icke möjligt att Ravensbird skulle våga anfalla honom som en stråtröfvare skulle göra! utropade lord Dane och hans högdragna ansigte rodnade. — Uplord, yttrade Bruff, en biljett till kapten Dane lemnades här för en timma sedan. Segelsömmaren Mills kom hit med den. Han har arbetat ombord på jakcen och