Göteborgsposten – 13 november 1866, sida 2

BB AP 1H11 17099 äur. Från Hufvudstaden. Konserten i Industripalatset i förgår middag var besökt af omkring 10,000 personer, och lokalen lärer ganska väl kunnat rymma ännu ett par tusen åhörare derutöfver. Sången klingade herrligt, ätven om icke styrkan var lika förnimbar öfver allt i den stora lokalen. De sånger som sjöngos af hela styrkan, 1,062 personer, anfördes af kapellmästaren J. A. Söderman, och de som utfördes af student. sångarne af adj. O. Arpi. Sångerna sjöngos i följande ordning. 1. Låt dina portar uppaf Heeffner; 2. Brudefeod i Ilardanger:, at Kjerulf, sjöngs at Upsala studentkåren; 3. Stå stark du ljusets riddarvakt, af Wennerberg; Suomis sång?, af Pacius; 5. Norges Fjellaaf kjerulf, sjöngos af studenterna; 6. sHör 088 Svea!, at Wennerberg, gafs på begäran dacapo; 7. Wikingasäten, al Heffner; 8. Stridsbön, af O. Lindblad, sjöngs af studentkören och begärdes dacapo; 9. Vårt land, af Josephsson; 10. Fra Isefjorden det bru ser samt Neckens polska, arrang. af O. Lindblad, utfördes af studentkören; 3 versar sjöngos. Vid början af andra versen: Mgirs döttrar honom sakteligen Gungar fram på den klara sjö saltes liksom genom ett trollslag Molins fontän i gång och vattnets stilla susning ackompagnerade den herrliga sången, som begärdes och till en del gafs dacapo; 12. Ur Svenska hjertats djup en gång, af O. Lindblad slutade konserten. De i kören deltagande voro: från Kongl. teatern 50, studenter 232, skarpskyttar 205, från sällskaperna P. B., N. N. och W. 6 m. fl. 68, från folksångföreningen 180, från Musik. akademien 30, trån Fria konsternas akademi 5, från Krigsakademien 24, från Gymnasium 34, från Teknologiska institutet 27, från Nya elementarskolan 9, från Lyceum 31, samt sångare, som icke tillhöra någon sångförening 168, tillsammans 1,062. Första tenorerna utgjorde 214, andra 265, första basar 328 och andra 256. Alla sångerna utfördes med stor jemuhet och säkerhet. Studenterna utförde naturligtvis sina sånger utmärkt både i afseende på rythm, takt och nyansering. Bäst af alla sångerna klingade Wennerbergs Hör oss Svea. — Då en arbetskarl Jonas Andersson, som under de senare dagarne haft tillfällig anställning hos åkaren Petersson, boende vid Norrlandsgatan, i Fredags på eftermiddagen hade afstjelpt ett lass grus på den i Nybroviken, utanför s. d. Adelsvärdska egendomen varande fyllnadsplats, strök hästen baklänges med kärran och kom, oaktadt afståndet till vattnet var minst 4 samnar, i sjön, der kreaturet snart nog gick till botten. Jonas Andersson blet deröfver så förskräckt, att han hoppade elter, i afsigt att dränka sig; men upptogs af etv par karlar, hvilka med en båtshake skyndat till för att rädda hästen. Den stackars körsvennen ville dock åter gitva sig uti, och var så vild i sin förtviflan, att han måste bindas och med åkdon föras till närmaste polisvaktkontor, hvarest han för sitt raseri nödgades beläggas med handbojor och allorslas till häktet. Då Andersson i Lördags inställdes i polisdomstolen, der målet förekom, hade han lugnat sig, samt uppgaf att hästkreaturet blifvit Åkrämdt af något, som ned kastats från en glugg å det iuvid belägna magasinet. Tillspord hvarför han sökte taga pig af daga, svarade Andersson, hvilken såg särdeles trasig och ruskig ut: Nitt lif var icke mera värdt än märrens. karen Petersson, närvarande i domstolen som mälsegare, yrkade icke något ansvar å Andersson, ehuru den omkomna hästen, kallad, såsom åkaren sade -Pianomärron, emedan Dannströms och Hoffmans pianokarlar plägade begagna den, var en bland åkarens bästa kampar. — Årtilleristen vid Svea artillerirege