Göteborgsposten – 12 november 1866, sida 2

Article Image
salong. De af konungen inbjudna studenterna till ett antal af omkring 200, hade sått sig platser anvisade på de öfversta bänkarne på parkett, i de närmast scenen varande logerna å 1:sta raden samt i 2:dra radens fond. Representationen bevistades af konungen och drottningen jemte uppvaktning. Vid deras majestäters ankomst uppspelade orke tern. Ur svenska hjertans djup, hvari den starka och välljudande kören instämde. Bland åskådarne förmärkte man ull stor del damer, och många lysande toiletter gåfvo en ökad glans åt det hela. — Enkedrottningen har i dessa dagar till verkställande utskottet i ÅFöreningen för trivillig vård af sårade och sjuke i fält öfverlemnat 1,000 rdr. — Hertiginnan af Dalarne gjorde för några dagar sedan ett besök i asylet för Pauvres Honteux och lät till fonden för denna vackra välgörenhetsanstalt vid samma tillfälle aflemna 150 rdr. — K. M:t har d. 9 d:s utnämnt och förordnat till kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm komministern vid Hedvig Eleonora församling, predikanten vid Stockholms stads ransakningsfängelse A. E. A. Atzelius. — På Kongl. stora teatern hade man i Thorsdags den glädjen att helsa vår förträftliga sångerska, fru Michaöli, som i operan Ernani uppträdde för första gången denna säsong. Sångerskan som var vid god disposition och sjöng med den utmärkta virtuositet, som man är van att finna hos henne, mottogs med stor applåd, erhöll blommor och buketter samt framropades flera gänger under attonens lopp. Operan Friskyttens framställning i Fredags afton, hvarvid fru M. skulle uppträda i Agathas parti, blef inställd. — Lotten Wennbergs fond har erhållit trån baron Blixen-Fineeke 30 rdr, hr Oscar Dickson 30 rdr, hr Axel Dickson 30 rdr, H. M. 10 rdr, fru Louise Wedberg 150 rdr. Afvenså hatva till samma fond blifvit öfverlemnade, för att genast utdelas, at fröken L. A. B—a 25 rdr, tru E. 5 rdr samt fru B. 3 rdr. — abrikören J. E. J. Dubost har försålt egendomen n:o 2 vid Ladugårdslandstorg till kammarrättsrådet C. W. Zetterström för 160,000 rår. — Förste stadsläkaren medicinalrådet Carlsson hade till i Thorsdags afton inbjudit de läkare och embetsmän, som under denna sommars kolerafarsot i Stockholm arbetat för densammas mildrande och hämmande. Medicinalrådet föreslog dervid först en skål för de yngre läkarne, hvilka alla vid sundhetsnämndens första upprop förklarat sig villige att träda i ledet, och derefter för sundhetsnämnden samt för de närvarande två polismästarne och polisintendenten. Vidare förekommo ock andra skålar för män som i likartade fall hade arbetat i hygieniskt afseende. Festen slöts med en utmärkt måltid, efter hvilken frih. Fock med korta ord å gästernas vägnar tackade värd och värdinna. — I P.-T. för i Fredags läses: Föredrag i sifferspråket hölls i går afton å Teknologiska institutets lärosal för fysik af f. d. adj. vid institutet C. J. Wossner och inför ett auditorium, som nästan uteslutande bestod af herrar (endast tvenne damer observerades). Hr Wossner började sitt föredrag med att omnämna, det ban redan för tjugotem år sedan uppfunnit detta språk, såväl som en maskin för att använda detsamma såsom optiskt telegraf-språk, samt att han då förevisat och förklarat sin uppfinning för chefen för telegrafverket, med förfrågan, huruvida uppfinningen ej skulle anses lämplig för verkets behof, men att han fått till svar, attsifferspråket säkerligen skulle blifva alltför svårt att användas af telegraftjenstewän. Han medgaf åfven, att, då ungefär vid samma tid den elektriska kelegrafen uppfanns, hvar och en borde gerna skrutva sig tör att komma fram med något annat förslag till telegraferingssätt, då något bättre än det elektriska hvarken funnes eller någonsin kunde komma att uppfinnas. Men sifferspråket hade icke blott till ändamål, att användas för telegrafering, det borde äfven blifva lämpligt både till skrifoch talspråk öfver hela jorden — ett slags surrogat för alla möjliga språk, hvarföre också uppfinnaren hade kallat detsamma: lingua linguarum communis. Att här söka utveckla användnings: sättet af detta språk vore dels för vidlystigt, dels något djerft, då till och med uppfinnaren I sjelf, som ju kännt till detsamma i tjugofem sår, icke precist kunde sägas ega någon särdeles stor färdighet åtminstone i meningars uppsättande och upplysande på sifferspråket. Emellertid tyckes det, hvad böjningar och isynnerhet hvad förkortningar beträffar, vara ganska enkelt och lättfattligt — på papperet. (Ctgo ( kocr7f

12 november 1866, sida 2

Thumbnail