Göteborgsposten – 12 november 1866, sida 1

bajonetterna; men dessa ha alltid utgjort et svagt stöd, då de ej förts i törening med san: ning och rätt. Civilisationen kan aldrig tvingas tillbaka Den kan val hämmas af en eller annan fördomarnes eller egoismens kinesiska mur; men si tidernas längd är dess ström ohejdlig. Med civilisationen och dermed följande mera spridd allmän bildning, utvecklar sig äfven frihetsbegäret och medvetandet af egen styrka hos folken, En ordning, som betingas at bajonetterna, törutsätter folkens otrihet, och splir derför efter hand mer och mer oförenlig med civilisationen, med det sig utvecklande trihetsbegäret. Det dröjde ej heller länge, innan den genom wienerfördragen sanktionerade furstliga absolutismen måste så småningom gifva med sig. Genom julirevolutionen i Frankrike börsjade också konstitutionalismen komma till anseende på kontinenten. Folken skulle härigenom medelst sin öfvervakande kontroll dela makten med furstarne. Från lösegendom öfvergingo de förra till bolagsmän. Genom den sig alltmera utvecklande tidningspressen, som snart blef ett folkens naturliga organ, genom hvilket de kunde låta höra sin väldiga stämma, lärde de sig äfven mer och mer att känna det rätta omfånget at sin makt. Härmed följde äfven att principen om furstarnes rätt ötver folkens yttre öden undergräfdes. Vännerna af det gamla drogo öronen åt sig och ansträngde sig allt ifrigare och ifrigare, för att motverka tolkmaktens sig ökande betydelse. De förenade sig med dessa materialismens anhängare, hvilka i det bestående finna sitt uteslutande ideal. Härigenom erholl den vedervärdiga period, som närmast töregick 1848 års polltiska rörelser, sin prägel, karakteristisk genom en allt oböjligare reaktion och en ännu naiv samt oförfaren demokratis utopier. Utgången at denna principiela kamp .nnebodde i sakernas egen natur. Uti 1848 års revolution exploderade samfundets olika brännbara ämnen. Bästa beviset på, huru murket det gamla blifvit, var, att rörelsen spred sig med oerhörd snabbhet som en elektrisk gnista öfver hela Europa. De största länder såväl som det obetydligaste Kråkvinkel rönte inflytande deraf. Folket var från och med nu i de resp. staterna en makt, som man ej längre kunde förbise, men hvars vinkar man tvärtom på höjderna måste erkänna sig nödgas följa. Men dessa rörelser visade ock, huru hos folken vaknat till medvetande en politisk princip, hvilken ställde sig i direkt strid mot den af wienertraktaterna dekreterade: neml. nationalitetsprincipen. Folken ville ej längre hvarken inåt eller utåt betraktas som viljelösa redskap i suveränernas händer. I Italien, i Tyskland, på den pyreneiska haltön, i Österrike trädde rörelsen ut i handling, på flera ställen tillbakaslagen med blodiga hufvuden. Men iden kan icke undertryckas med våld, sanningen icke förqväfvas at on blott rå styrka. Nationalitetsprincipen var bestämd att gifva sin riktning, sin prägel åt det moderna statssamfundet. De skandinaviska folken kunde ej förbli oberörda af denna allmänna konvulsion. I Danmark myllades enväldet ned i grafven, och dermed skaffade sig ätven det nationala elementet derstädes lutt, efter mångårigt förtryck under furstar med tyska sympatier, seder och tänkesätt. Aflägsnadt från sin förut innehafda maktställning i Danmark, var det naturligt, att det tyska elementet i dettas gränsprovinser skulle söka att genom användande af den råa styrkan i ett uppror resa sig mot den nyinträdande ordningen, dels för att söka återförskaffa sig sitt inflytande, dels för att söka motverka dauskarnes öfvervigt, hvari det såg en fara för sin nationalitet. Tyskland skakades, som sagdt, at oroligheter och nästan alla dess olika staters betolkningar erhöllo högtidliga löften om fria! —-—— ——