Göteborgsposten – 10 november 1866, sida 2

inställt hofrådet Hoffman (bekant som Ga)slenzs civiladlatus i Holstein och ifrig motståndare till general Manteuffel) såsom legaionsråd i utrikesministeriet, ligger det antagandet endast alltför nära till hands, menar bladet, att dessa mäns hufvudtanke är en restauration af de politiska förhållandena i Tyskland. Weserzeitung hoppas emellertid, att Preussen skall skynda sig med konstituerandet af det nordtyska törbundet, för att sålunda komma sina intriganta fienders hemliga anslag på skam. De preussiska tidningarne vilja ej heller tro på Beusts försäkran, att hans program är ett fredens manifest och afser en försonlig politik. Från Rom skrifves, att den bekante forne engelske ministern Gladstone i dessa dagar hatt långa konferenser med påfven, och man tror, att förhandlingarne vändt sig ang. frågan om, att påfven skulle finna en tillflyktsort på Malta. Förhandlingarne hafva antagligen ledt till intet, ty enl. Times har påfven förklarat, att han i nödtall vill begifva sig till Spanien, men icke till Malta. Från Frankrike omtalas en ny löjlig nyck af Alexander Dumas, neml. en at honom utfärdad subskriptionsinbjudning till atbrännande af ett fyrverkeri på Sinai, för att derigenom bilda sig en föreställning om Moses ställning, då han under blixt och dunder förkunnade lagen. Att en mängd engelsm in tecknat sig, är naturligt, och Dumas skall helt säkert taga sig mycket bra ut som Moses. Gäldstugan hotar honom emellertid ånyo oaktadt alla hans sinnrika projekter. Följande berättelse kastar onekligen ett egendomligt ljus öfver de litterära förhållandena i Frankrike: Hr Louis Jourdan utgaf för c:a 1 år sedan en roman ang. sagan om riddar Eon, och nu uppträder hr Gailardot med bevis i hand på, att af romanens 350 sidor äro de 230 ordagrant utskrifna efter etttörut ass honom författadt verk rörande samma äm: ne, och återstoden af andra böcker. Men hvad som ger saken en ännu egendomligare karak. ter är, att br Jourdan alls icke skall vara förf. till den roman, som bär hans namn, utan öfverlemnat utarbetandet af densamma till er okänd litteratör, som ansett det beqvämast at afskrifva andra böcker.