Göteborgsposten – 8 november 1866, sida 1

samtliga ställen Jemväl lösnummer försäljas a de många segrar inom vetenskapens område han redan förut skördat. Berättelsen härom är lika egendomlig som för Ericsson hedrande. När kapten Ericsson byggde sin första monitor, var såväl ångmaskinen som sjelfva fartyget en sjelfständig skapelse af hans eget snille. Sedermera byggdes i Amerika en hel flotta monitorer, hvilka alla konstruerades efter Ericssons anvisningar och försågos med samma slags ångmaskin som användes å den första monitoren. En dylik framgång för en enda person var väl starkt för de öfriga ingeniörerna att med godt lynne kunna smälta. Man vågade ej förkasta sjelfva tartyget, hvars stridbarhet genast från första början hade visat sig alltför påtaglig; men mot ångmaskinen borde man kunna göra sina anfall. I denna anda uppträdde också flere ingeniörer med än en och än en annan anmärkning, och ibland andra äfven chefen för amerikanska flottans maskinstat, mr Isherwood. I en ofkentlig skrift förklarade han, och bevisade det teoretiskt, att Ericssons ångmaskin i alla hänseenden var olämplig för örlogstartyg. Amerikanska styrelsen kunde ej undgå att höra härpå, samt beslöt slutligen att göra ett grundligt prof. Man anbefallde byggandet af fyra alldeles lika monitorer, af hvilka Ericsson fick vill 2:ne konstruera maskinerna och Isherwood till de båda öfriga. Ericssons maskiner voro lika med hans andra monitor-maskiner, och alla fyra maskinerna voro af samma hästkraft. De derpå följande profresorna gåfvo Ericssons maskineri en afgjord seger. De gåfvo ej blolt större fart, utan visade sig äfven öfverlägsna genom sin jemnare gång, tillförlitligare hållbarhet, lätthet att sköta m. m. Härmed var det dock icke slut, ty ehuru segern var obestridlig, återstod ännu en invändning. Man påstod nu, att om än Ericssons maskiner kunde gå an tör mindre fartyg, vore de dock olämpliga för stora krigsskepp, som fordra större hästkraft. Amerikanska styrelsen beslöt då ett nytt försök, motsvarande rågans nu större dimensioner. Tvenne för snabbgående konstruerade fregatter, byggda efter samma ritning, hvardera af 335 fots längd och 3,800 tons drägtighet, stodo redan på stapeln. För den ena, hvilkens namn är Madawaska, kontraherades med Ericsson att leverera ångmaskinen, och för den andra, Wampanoag?, uppdrogs åt Isherwood att konstruera maskinen. Båda maskinerna konstrucrades för samma hästkraft, nemligen 1,600 nominella och 4,500 effektiva hästars kraft vid 25 skålp:s ångtryck. På det jemförelseförsöket skulle blifva så mycket noggrannare, erhöllo båda tartygen samma antal och alldeles lika ångpannor, hvilka konstruerades af Isherwood. Ehuru profturerna ännu ej äro slutade, antyder dock allt att Ericssons ångmaskin blir sin motståndare betydligt öfverlägsen. Madawaska gör redan, med regleringsventilen i ångpipan endast 33 öppen, fulla 15 knop, och antages med visshet, sedan öfverkokninsen i pannorna upphört, komma att göra 16, hvarigenom denna fregatt blir det snabbaste bevärade fartyg som åtminstone hitintills funnits. Följande uppgifter rörande Madawaskas maskineri torde för en del af våra läsare vara af intresse: Ångmaskinen är den å monitorerna begagnade vibraring lever engine, och såsom förut är nämndt, af 1,600 nominella hästars kraft. Cylindrarne hafva 100 tums diameter. Hvarje cylinders piston är försedd med 2:ne i samma höjd liggande pistonstänger, hvilka peka bordvards i fartyget. Med tillhjelp af de vid yttre ändarne af pistonstängerna anbringade tvärstycken och tillhörande länkar, öfverflyttas hvarje pitons rörelse till en kort vippvef, fästad vid främre indan af den med propelleraxeln paralellt liggande vippaxeln. Vippaxlarne, som hafva 23 tums diameer, uppbäras hv rdera af trenne lager, hvilka ä.o fätade vid ändarne af treonv gjutna tvärskepps löpanle ramar, som åter äro säkert bultade till bäddM—————————— — ——