Göteborgsposten – 7 november 1866, sida 1

Nedför den vackra trappan, genom den rymliga salen gingo de tills de inträdde till matsalen. Der lemnade hun henne, med ett slags chevaleresk artighet bygande sig öfver hennes hand, hvilken han ännu höll i sin. Han skulle nu gå och äta middag ombord på jakten med öfverste Moncton, hvilken afböjt en middagsbjudning till slottet. Lord Dane satt redan vid öfre äudan af bordet. Han satt altid liksom nu, på sin plats innan gästerna kommo in. Ännu tog han sig ståtlig ut. Ingenting af hans sjukdom var nu nysligt. Han njöt af middagen och var full af qvickhet och ordvändningar. Lord Dane hade alltid varit en man med lysande sällskapsgåfvor. Ingen som såg honom sålunda kunde misstänka, att han icke hade fullt bruk af sina lemmar, ellar att han hölls uppe genom mekaniskt stöd. Lady Dane intog platsen midt emot honom, Mr Lester och Adelaide på hvar sin sida, och middagen började. Bruff och tvenne betjenter passade upp. Det var en tjusande qväll, nästan lika så klar som en ) Forts. fr. N:o 259,