Göteborgsposten – 6 november 1866, sida 2

densamma åt baksidan af slottet. Det ena af dessa rum var anmärkningsvärdt åtminstone tillfölje af dess namn — dödsrummet. Andra korridorer, besynnerliga invecklade gångar, öfverflödade i slottet; några af dem ledde till en ingångsport på baksidan, hvilken port på lord Danes befallning hölls stängd, och hofmästaren mr Bruff hade hand om nycklarne till densumma, så att den enda inoch utgången till byggnaden var genom stora porten. Aftonen kom, aftonen till den dag vi ofvan omnämnt, och man samlade sig i salongen före middagen. Sällskapet var helt litet — lady Dane, Adelaide och en gäst, mr Lester. Denne, vanligen kallas squire Lester, måtte ha varit åtta eller nio och trettio år, men såg icke ut att vara det. Han var en glad och intagande, mycket vacker man, af medellängd, med mörkt hår och violettblå ögon. Danesheld började säga, att hvad som drog honom till slottet var Adelaide, att han heppades vinna henne, trots Harry Danes öppna frieri, till sin andra hustru. Hon stod nu emot fönstret talande med honom. Han lutade lyssnande sitt ståtliga hufvud framat och hans violettblå ögon voro fästade på henne med en beundran, som förtäljde sin egen historia — en historia som lady Adelaide ingalunda var missnöjd att lyssna till, ty hon lefde blott och hade sin varelse i detta slag af smicker. Hon bar en hvit klädning utan prydnad, utom ett rödt band på bröstet inneslutande ett perlsmycke. Ett perlhalsband låg kring hennes hals och perlarmband omslöto armarne ust ofvanför handskarne. Harry Dane kom in och mr Lester drog sig litet åt sidan.