Göteborgsposten – 3 november 1866, sida 2

reda på tjufven. Så var äfven förhållandet i detta s all, ty B. blef redan samma dag han begått stölden f rocken gripen och inmanad i häktet. Vid polisförhöret erkände Backman båda stöldera. Till vinden der byxorna hängde hade han skafat sig inträde genom att med cn tang uttaga krampan framför dörren till densamma, Att han begick stölden af rocken var en tilltällighet, ty han hade ej gatt upp i buset der hr Gerner bodde för att stjäla; utan för att söka en bekant. När han kom in i ett cum der det fauns en bra rock hängande, och han ej faun någon derinne, kunde han ej motstå frestelseu att tillgripa densamma. Pantsedelu för byxorna erkände han sig ha pantsatt på ett värdshus för en butelj punsch och en butelj cognak. Backman, hvilken är helt ung, uppgaf att motivet aom drifvit honom in på brottets bana varit uteslutande begär att rumla. Målet remitterades till rådhusrätten och Backman fick i albidun på vidare ransakning qvarsitta i cullfängelset. Det har förut omnämnts ett mål, hvari nykterhetsvärdshusidkaren Claes Carlsson, boende i huset n:r 26 vid Norra Hamngatan, jemte en hel mängd andra personer stodo såsom svarande för det de natten mellan d. 20 och d. 21 Okt. utöfvat kortspel i Carlssons nykterhetsvärdslokal i nämnde hus, samt Carlsson särskilt för det han hållit lokalen öppen under otillåten tid, derunder han ätven utskänkt maltdrycker till gästerna. Målet blef uppskjutet tills i gar, da det ater förekom, sedan åtskilliga personer som vid förra lörhöret ej iufunno sig blifvit inställda au komplettera den honetta samlingen, nu uppgående vill ungefär 20 personer. Det skulle taga alltför stort utrymme att upptaga namnen på alla dessa, och endast af den anledningen må deras namn här utelemnas, ehuru de väl kunde förtjena att skyldra i udningarne, såsom en af dem uttryckte sig då han skulle erlägga sin plikt och dervid uttryckte den förhoppning, att hans namn ej skulle upptagas hUdningsreferaterna dersöre, att han vår i tillfälle att erlägga sin plikt kontant. Ingen at de tilltalade förnekade angisvelsen och alla dömdes till 5 rdrs böter för deltagaude i spelet, hvarförutom sjelfva värden Carlsson dömdes att för det han bållit värdshuslokalen öppen under otillaten tid böta 5 rdr samt för det han tillåtit kortspel i denna lokal 5 rdr. Målet mellan månadskarlen J. W. Andersson och månadskarlen C. W. Jacobsson, af hvilka den förre var ulltalad för att gamma natt ofvan omtalade spel egde rum och i samma lokal ba öfverfallit och slagit Jacobsson, blef remitteradt till krigsrätt, alldenstund Andersson är anställd vid Göta artilleri-regemente. Mellan månadskarlarne S. F. Larsson och G. Andersson hade äfven ett mål af samma beskaffenhet blifvit till i går uppskjutet. Mellan dessa hade dock osämjan utbrutit först sedan de efter att ha deltagit i Carlsonska spelpartiet, der de blifvit oense, hunnit till Torggatan. Nagot annat våld blef ej utösvadt än att de ruskade hvarandra i rocken och förde oljud. Andersson mätte dock ha ruskat hårdast, ty Larssons rock gick sönder och den skada han härgenom blef tillfogad värderade han till 15 rdr, hvilket han fordrade att A. skulle betala. Andersson fälldes, efter det vimnen blifvit hörda, att för oljud å gata böta 10 rdr, lör förolämpning 10 rdr, och Larsson att för samma förseelser, hvilka dock han begått i mindre grad, böta tillsammans 10 rdr. Hvad den timade skadan å rocken beträffade, fingo parterna erlågga hälften hvar deraf. Hustru Maria Elisab. Forssbeck anmälde sistl. Söndag i polisen, att hun föregående natt blifvit franstulen en svart fruntimmerskappa, hvilken tillgripits genom inbrott å vinden till det hus vid Kronhusgatan der hon bodde. För denna stöld mistänkte bon pigan Johanna Dorothea Carlsdotter, hvilken innehaft tjenst i samma hus och troddes med ångbåt på Söndagsmorgonen ha afrest till Kristiania. Poliskommissarien Wittboldt telegraferade med anledning deraf till poliskammaren i Kristiania med begäran att Carlsdottor vid framkomsten skulle fasttagas, hvarpå det svar ingick att hon var gripen och erkänut tiligreppet af kappan. Hon hitreqvirerades följaktligen och ankom med nästa ångbåt från Kristiania. Då hustru Forssbeck emellertid kom att se efter sina saker på ofvanomtalade vind, fann hon ait dessutom en serviett, en handduk, en hvit kjol och en blårandig dito voro stulna. Vid ett förberedande förhör med Carlsdotter förnekade hon att ha tillgripit dessa senare effekter men vid undersökning at hennes saker återfanns de deribland. Vid polisförhöret i går rörande denna sak berättade hustru Forssbeck att Carlsdotter föregående afton kommit och tagit afsked af benne sägande att hon skulle följa med bantåget jå morgonen för att vidare begifva sig till en bror gom hon hade i Landvetter. Påföljande morgon fann hustru Forssbeck då hon skulle gå upp på vinden att hänglåset för denna var borttaget och vid den första undersökning som hon då gjorde saknade hon, såsom redan är nämndt, kappan. Da hon derefter rådförde sig med andra personer, fick hon höra att Carlsdotter för dem sagt sig skola resa till Kristiania, hvarat hennes misstankar väcktes. Svaranden erkände sig skyldig till stölden, hvilken hon begått sedan hon med en annan nyckel tagit upp hänglåset. Samma natt hade hon ufrest till Kristiania der hon tagit tjenst på ett hotell. Hon sade sig ej förr ha varit för stöld tilltalad. Målet remitterades till rådhusrätten. Carlsdotter återförpassades, i afbidan på vidare ransaknfng, till collfängelsett. — —E——— —