Göteborgsposten – 31 oktober 1866, sida 2

noga nordens vrå vänta vintern; men oaktadt den ångt framskridna årstiden, åters år likväl för landtmännen i denna ort ganska mycket af höbergningen som, i anseende till det hinder som förorsakats af den regnaktiga väderleken, blifvit i betydlig mån eftersatt. Nederbörden, som redan i Juli månad tog sin början, har sedermera endast med några få dagars afbrott kontinuerat samt under senare hälften af rötmånaden och hela hösten stegrat sig till den grad, att det varit alldeles ohjelpligt med höbergningen och sädesskörden. Elfvar och alla mindre vattendrag ha varit så uppfyllda af flodvatten, att alla derinvid liggande ängarne varit liksom under vårtiderna öfversvämmade och för slottarnas liar oåtkomliga. Det är således klart att af denna orsak man med säkerhet för nästa år motser en höbrist värre än någon kan minnas någonsin förut hafva inträffat. Att den regniga väderleken i anseende till höbergningen och skörden, hvarmed landtmännen varit tvungne att fördröja ända till sena hösten, varit menlig och skadlig för alla landtbrukare i Vesterbottens län, således äfven för de å nedra landet och vid kusterna boende, är klart och obestridligt; men Lappmarksboerna. hvilka måste hämta foderafkastningen från myror och de vid elfvar och åar belägna ängarne, äro isynnerhet att beklaga för den oersättliga förlust, som derigenom drabbar dem. Emellertid och för att ej blifva allt för mycket blottställda för de svåra följder höbristen vanligtvis medför, borde landtmännen vara betänkta att nu redan vid höstens början förminska sina ladugårdar för att undvika det obehaget att antingen nödtvångsvis nedslagta eller se sina kreatur störta af svält. Beträffande akergrödan, som måst under regnig väderlek inbergas, så tyckes det vara ett fenomen, att densamma vid så beskaskadt förhållande kunvat avancera till den mognad, att alla dermed anse sig vara serdeles belätna, likväl med den förutsättning att den får erforderlig torkning i hässjorna. Att den långvariga nederbörden i flera afseenden varit menlig och hinderlig för landtmännensysselsättning med åkercch ängskörden är naturligt. och skulle älven haft ett skadligt och hämmande inflytande på sädesmognaden, om temperaturen i förening dermed varit kylig; men som förhållandet vari tvärtom, så att luften både nätter och dagar varit varm och ingen frost om nätterna existerat, så ha åkrarne likväl avancerat öfver all förmodan; hvilket äfven är förhållandet med potatis, som gifvit en ymnig afkastning; dock har man nu enligt personer: berättelser anledning befara att den s. k. potatissjukan är på färde. Då det nästan öfverallt klagas öf ver penningbrist, är det icke minst i Lappmarker som man förspörjer jämmer ech klagvvisor öfver ena handa brist, som tyckes alltmera tilltaga.