Göteborgsposten – 31 oktober 1866, sida 2

Från Utlandet. I Paris håller man nu ögonen strängt riktade på förhållandena mellan Preussen och den skandinaviska Norden, och förklarar, att de förhandlingar, som Sverige skall hafva inledt med Preussen om ett defensivt förbund mot Ryssland, f. n. ådraga sig alla statsmäns uppmärksamhet. De ryska agenterna äro i full gång med att af denna anledning smuts kasta Sverige, och i den uti Brissel utkommande tidningen Le Nord?, besoldad at ryska regeringen, förekommer en skrifvelse från Paris, hvari författaren, antagligen en der vistande dansk af det reaktionära kotteriet, säger, att dessa af Sverige inledda underhandlingar gå ut på, att Sverige vill mot en allians med Preussen erbjuda detta hela Slesvig och Jut land mot det att Sverige får öarne. Denna be skyllning skulle vi egentligen ej behöfva återgifva, ty den är lika falsk som insidiös och förhatlig; men den omständigheten, att den synes i en rysk organ, är dock at beskaffenhet att böra särskildt anmärkas, isynnerhet som korresp. äfven försåtligt vill låta förstå. att Sverige uppgifvit Frankrike, för att kasta sig i Preussens armar. Anknytande sin skritvelse till en ganska allmänt bekant och utspridd berättelse, att baron Blixen-Finecke fungerar såsom något slags underhandlare, säger han: Bref från Stockholm bekräfta, att baron Blixen på Ulriksdals slott tillsammans med konung Carl XV tilloragt några veckor, hvilka möjligen skola bli a! allvarliga följder för de skandinaviska ländernas historia. Konungen af Sverige skall vara fullkomligt ense med Blixen-Finecke om det sätt, hvarpå skandinavismen skall göras praktisk. Eftersom grefve Manderström ännu tviflar om verksamheten af de föreslagna medlen, skall han, säger man, snart blifva aflöst inom utrikesministeriet af sin lycklige rival. Allt deta vittnar om det oegennyttiga sätt, hvarpå det svenska hofvet tänker utföra den Åstora ide, som vållar de naiva köpenhamnska journalisterna så mycken hänryckning. Kuriöst är, att baron Blixen, som redan en gång varit dansk utrikesminister och på ett sällsamt sätt visar sin tillgifvenhet för den gläckborgska dynastien, är knuten vid det danska konungahuset genom familjeband och gift med prinsessan Augusta, drottningens syster. Baron Blixen har utan tvifvel insett svårigheten i att förlika den danska konungakuens intressen med den ide, till hvars förkämpe han gjort sig, och han har derför utan tvekan vändt eig åt det håll, der det kunde förutses, att man ej skulle göra svårigheter i afseende på det pris, som skulle betalas för genomförandet af den skandinaviska enheten. Sedan redaktionen af Le Nord anmärkt, att den måste öfverlemna ansvaret för dessa märkliga upplysningar åt sin korresp., skritver denne ytterligare under d. 20 d:s: Ni har trott er böra åt mig öfverlemna ansvaret för de upplysningar, jag sändt er om baron BlixenFineckes mission till Berlin (2). Jag åtager mig detta ansvar utan fruktan för, att framtiden skall gendrifva de antydningar, jag sänder eder om den svenska politikens nuvarande riktning, jag menar konung Carl XV:s personliga politik, ty ministrarne och den stora mängden af befolkningen äro långt ifrån att dela