Göteborgsposten – 31 oktober 1866, sida 2

Rattegängsoch Polissaker. Poliskammaren. I går hölls fortsatt polisforhör med förre fanjunkaren Ekström, häktad såsom skäligen misstänkt att ombord på ängf. Wadstena ha tillegnat sig trenne portmonnäer, tillhöriga uppasserskan Molin. Protokollet från föregående med Ekström hållna polisförhör upplästes, hvarefter åklagaren anmälde att, enligt från kapt. Langborg ankommet telegram, vore den pels som Ekström äfven misstänktes ha tillegnat sig tillrättakommen och E. i afseende på den saken oskyldig. Ekström hade ingenting att ändra eller tillägga i sina vid förra förhöret hafda uppgifter. Han förklarade fortfarande att han ej visste huru portmonnäerna kommit i hans ficka, och hvad penningarne som funnits i den ena portmonnåen beträffar vidhöll han att de voro hans egna. Som de upplysningar hvilka inhemtats gåfvo vid handen att tillgreppet skett inom Norra Wadsbo skulle handlingarne i målet för dess vidare handläggning remitteras till Hasslerörs tingslag. Ekstrom blef emellertid tillsvidare återförpassad till cellfängelset. — Med häktade Frans Leonard Carlsson och Olaus Johansson Körner, häktade såsom misstänkte att ombord å jakten Kronan ha tillgripit ett cylinderur, en sjömanströja, ett par sjöstöflor och ett par blå byxor, hölls i går ånyo polisförhör. Det upplystes att utom stöflorna hade nu äfven de stulna byxorna tillrättakommit, och dessa igenkandes vid polisförhöret af målsegaren. Carlsson hade samma dag som stölden skedde lemnat dessa tlll månadskarlen Carl Magnussons hustru i afsigt att mannen skulle köpa dem. Carlsson, som ej kunde förneka detta, sade att han vid förra förhöret ej kommit ihåg att så varit förhållandet samt vidhöll historien om att han mottagit kläderna och stöflorna af en viss Johansson. Hvad dot stulna uret beträffade hade han aldrig sett det. Hvad Körner angick upplyste hustru Carolina Persson att han dagen efter stölden på Perssons värdshus setts vara iklädd en blårandig sjömanströja med hornknappar — alldeles en sådan som den stulna af målsegaren beskrifvits — men att han kort derefter på samma ställe förekommit i sin vanliga drägt. Körner förnekade att ha varit iklädd någon sådan tröja och var lika omöjlig som Carlsson att få till någon bekännelse af sanna förhållandet. Målet fick anstå på ytterligare åtta dagar och Carlsson wfördes åter till cellsängelset, hvaremot Körner skulle stanna inne för att höras rörande en annan stöld hvari han varit delaktig. Hr H. Alpen hade nemligen anmält att Körner misstänktes för att under innevarande månad ha å hr Alpens jernupplag i Surbrunn tillgripit Omkring 10 eentner tackjern, hvilket blifvit försåldt i S. Larssons lumpkällare i Pustervik. Hr Alpen berättade, att han omkring d. 18 d:s börjat märka, att det stals af tackjernsförrådet. För någon vecka sedan hade händelsen så fogat, att månadskarlen C. Andersson Forsman, hvilken varit åtskilliga gånger af hr Å. använd till arbete vid hans jernförråd och som till följe doraf noga kände det märke som fanns å hans jern, befann sig inne på ofvannämnde lumpkällare vid Pustervik, då Körner och den för stöld af smör häktade och i ett föregående polisreferat omnämnde Sven Magnusson kommo ner och utbjödo jernet till en person vid namn A. T. Malmgren. Denne hade ej för tillfället pengar att betala jernet med, utan bad dem komma igen fram på förmiddagen. Kort derefter ankom älven den för delaktighet i samma stöld som Magnusson häktade förre artilleristen Ljung, hvilken Forssman, från den tid han var anställd vid artilleriet, kände som en person med högst tjufaktiga anlag. Ljung gaf mycket högljudt och under svordomar tillkänna, att inga pengar finge uppbäras, utan att han vore med. På Forssmans fråga hvar de fått jernet ifrån, fick han till svar, att de fiskat upp det ur vattnet med saxar, midtför nya packhuset. Detta fann han vara osanning, emedan jernet såg alldeles nytt ut, och då han dessutom af märket såg hvem tackjernet tillhörde, anmälde han förhållandet för rätte egaren.