Göteborgsposten – 30 oktober 1866, sida 2

nationalitetens sak vunnit på den itallenska halfön. De italienska tidningarne innehålla nu spaltlånga depescher öfver folkomröstningen i Venetien: öfverallt oerhördt jubel, nästan allmän omröstning med Ja; ötverallt hafva gubbar vid kryckan med barn och barnbarn dragit till urnan, tillochmed sjuka läto i flera städer bära sig till omröstningsplatsen. I Padua visade sig biskopen i spetsen för sitt tolk, tör att afgitva sitt Ja, och tolket jublade honom till mötes, likaså biskopen i Rovigo. Sjeltva patriarken at Venedig uppmanade de trogna att deltaga i omröstningen. I Venedig har det allmänt förvånat, att hertiginnans af Berry och gretvens af Chambord fönster under testligheterna äfvenledes varit smyckade med fanor och flaggor. Vid de italienska truppernas intåg i Venedig varseblet man gretvinnan Montalban Comello, som en tid höll nationalgardets fana, en ära hvaraf hon var väl förtjent, ty hon har bevisat sin patriotism genom en tvåårig arrest 1 de österrikiska faängelserna. Illuminationen på Marcusplatsen d. 10 d:s var storartad. Parallelrader at jättestora kandelabrar sträckte sig öfver hela platsen, hvilken derigenom fick utseendet at ett ofantligt schackbräde med glänsande linier. — Den franske kommissarien general Leboeuf är redan stadd på återresa till Frankrike; hans uppgitt är utförd. Örverallt utfärda de nya myndigheterna proklamationer, i hvilka de fira den nationala sjelfstyrelsens och den pohtiska frihetens era. Staden Venedig har ensam fått 17 nya tidniagar. Den forne Gazetta ufficiale di Venezia heter nu helt enkelt -Cåzetta di Venezia. Tvenne tidningar bära, till den bekante patriotens minne, namnet Daniele Manin-. -Timesinnehåller redan en korrespondens från Venedig af d. 19 Oktober angående den allmänna häntörelsen derstädes, och återgifva vi derur: Det är gjordt! Italien är ändtligen fritt från Alperna till Adriatska Hafvet. Kl. half 7 i dag morse sammanträdde Venedigs generaler och civila myndigheter, och då de åtskildes var det a ena sidan för att skicka den österrikiske militärbefälhafvaren och sista bataljonen på väg till Triest och a den andra för att ringa i klockorna, hissa Italiens baner i de maststänger, som en gåvg buro Venedigs, Cyperns och Moreas tredubbla flaggor samt proklamera: Venezia Liberata! Det fartyg, på hvilket den österrikiske generalen Alomann och hans stab inskeppat sig, hade ej vål lemnat hamnen, förrän de italienska krigsskeppen började komma in. Municipalitetet hade förgasves utarbetat ett schema, som afsåg att gifva ett lartistiskt utseende af enstämmighet åt dekorationerna svid gatorna, forgafves hade det bestämt kl. 9 som jden timma, då klockorna skulle ringa från S:t Marcos torn. Folket benosde inga ledare i denna sak. I Det var nog för detsamma au o stranleroaflägsi nat sig, dess första handling af frihet utöfvades utan srvekan och staden blomstrade som en ros. Medufoda i artighet, framkallad genom myndigheternas kloka råd, I höll innevanarne lugna, tills osterrikarne väl voro ur seigte, men snart utbröto här och der efter hand glädjerop, hvilka med hvarje minut tilltogo i styrka, tills I hela staden vid ljudet fran det första hammarslaget på den svängande metallen högt uppe 1 luften öfver stora torget soretedde en triumferande rörelse och i männen omsamnade hvarandra med tårar i ösonen I såsom barn. De italienska fartygen lupo in det ena efter det andra. Vened.gs befolkning hörde fartygen i salutera — dess egna fartyg — med dessa brbusfärjgade venetianska sjömän ombord, hvilka sa länge va1 — O.. — AP: BP re — — — — 22: 2 —— AV ef -— FA ÅA — FA rit landsflyktiga från sina hem. Tillochmed nu tycktes de till hällten arvifla, och glädjeropen afbrötos, ty de kunde ej nå sjömännen, och den österrikiska flagigan svajade ännu från kanondatarne i venetianarnes i hamn. Gondoliererna förde tyst sina båtar kring lagunen, med det enda magiska ordet si (ja) samvetsgrannt lästadt i sina battar, och hopen började strömma till jernvägsstationen, der trupperna skulle på middagen göra sitt intag. Mynaigheterna oago angsliga ut af fruktan för latt deras töte skulle gå sönder. De hade ej behoft frukta, ty Venedigs hjerta klappade lifligt och behötde endast la uttryck. Längs Stora Kanalen samlades i folket i klungor på broarne och kajerna, 1n utan buller, med undantag al en och annan, som var djorsvare och mera van vid agitation än de öfriga och derför ropade Viva Garibaldi!, Viva ilItalia!hvilka rop alltid sunno gensvar. De stvra gumla palatserna syntes ovana vid de ljusa flaggorna och rika draperier, som hängde ned från dess balkonger eller fladdrade solbeglänsta mot den ljusa bla himlen. Rika sidentyger, Gobelinstapeter, allt som var vackert eller dyrbart, utbreddes a de stora tagaderna, och män och qvinnor smyckade sig med rika tärger och prydnader, ty alla, rika och fattiga, ville gilva sitt bästa, för att hedra de ankommande soldaterna. Riallo var väl dekorerad al den folkmängd, som betåckte den. Klockan slog toll, och alla väntade längs hela linien, men de lalienska soldaterna kommo e). Var någonting i olag? Pa båda sidor skola munidpalgondolerna fara, en ganibaldiot eller osfficer ur kommissionen passerade och fick sig några stänk-burra. Slutligen sörnams, efter lang väntan längs kanalen, på långt båll ljudet af musik och nagra batar kommo fram, för att se att vägen var klar. Derefter syntes en lang svart kolonn långsamt men stadigt röra sig framat genom de slingrande vattnen Tvenne stora båtar kommo först, bogserade af gondoler och sorande Venedigs civila myndighotar samt nationalgardet och dess musikkar. Efter dem kommo soldaterna och helsades med undertryckt värme, ännu icke med full entusiasm; solkot tycktes vara yrvaket; det var ännu så ljust och österrikarne voro ej långt borta. Pa en al de sma soroarne, som skära rit, just der de nu falla i Stora Kanalen, stod en qvinna med ett alskligt och ljusi anlete, likt Madonnans af San Sisto, men hon sade ej ett ord och klappade icke i händerna, utan såg endast med sin klara blick på trupperna, alltsom de passerade. Under det folket ropade Viva PItalial, Viva Varmata Italial, svarade trupperna med VViva la Venezia! En af dessas musikkårer blåsie en välbekant venetiansk melodi: ÅVenezia, mia bella, non ti voglio piv lasciarAndra trupper marscherade öfver broar, längs rivun och genom de calli och campi, am ranracoentera gator Och torg. men tåget på Stora i H