Göteborgsposten – 27 oktober 1866, sida 1

En sak i förbigående! Stadsfullmäktige: förhandlingar äro som bekant offentliga. Nåväl detta oaktadt står läktaren, äfven då så vig: tiga frågor ashandlas som t. ex. den om upp förandet af arbetarebostäder eller om vatten lednings anläggande, så godt som tom. De är icke första gången vi påpeka denna, son det lätt kan tydas, likgiltighet för de offent liga ärendenas behandling, som utmärker vår samhälle. Man hör icke på läktaren, hvad som säges i salen, heter det, voch för rester få vi ju läsa det i tidningarnen. IIVad nu den första invändningen beträffar, så eger den understundom sin riktighet, men, mine herrar — ty damerna lära väl svårligen våga sig upp i denna församling af endast allvarliga män — vi tro oss veta och ha sett flerfaldiga exempel på, att tillträde till sjelfva salen alldeles icke förvägras den eller dem, hvilka vilja begagna sig deraf. Den andra invändningen ha vi flera gånger förut bemött. En tidningsreferent, äfven den durchdrifnaste, kan omöjligen fullkomligt exakt återge en talares föredrag. Han måste åtnöja sig med att, så att säga, suga musten ur detsamma, återge qvintessencen derat. Men äfven om han, i egenskap af stenograf, skulle kunna och vilja göra det, återstår dock alltid detsom är omöjligt att återge, den värma och det lif, det lugn och den öfvertygande värdighet, det oefterhärmliga tonfallet i en eller annan uddig replik, egenskaper, hvilka ofta utmärka en rådsförsamlings diskussioner och ej sällan äfven våra stadstullmäktiges förhandlingar. Som sagdt, vi försäkrar er, att ni på det sättet gå miste om rätt mycket, både intressant och lärorikt, go herrar! Samma dag vattenledningstrågan afgjordes mötte en person en annan, dervid följande samtal uppstod: Kors, hvad du ser fundersam ut, kära bror! — -Ack ja, jag har ju den välsignade vattenledningen i hufvudet!