Göteborgsposten – 25 oktober 1866, sida 1

ionen helt snart skall fordra ott genomgrivande system för allmän uppfostran. Följande uppgifter bevisa bäst, på hvilken srad af bildning engelska folket ännu under s9:de århundradets senare hälft befinner sig, rots dess stora anspråk på civilisation och less tulla medvetande af att vara det rikaste and i Europa, om ej i hela verlden. Af 3,500,000 barn från 5 till 13 års åller inom Storbritannien, säger mr Austin Bruce M. P. uti en afhandling, som vid kongzressen väckte ofantligt uppseende, Åäro f. n. 2,400,000 i åtnjutande af skolundervisning, en stor del i de s. k. Söndagsskolorna, hvaremot 1,100,000 barn icke erhålla någon undervisning alls. En framstående person här på platsen, nr Bremner, som befrämjat The Manchester Educational aid Society, upplyser att i Manchester och Salford funnos 104,000 barn vid len älder, då undervisning bör erhållas, men itt blott 55,000 kunde sägas komma i åtnjuande deraf; de öfriga 49,000 hade aldrig vistats vid någon skola veller erhållit någon slags undervisning. Från alla håll yrkas nu att ett nytt allmänt uppfostringssystem måtte införas, men detta kommer att möta stora svårigheter, dels emedan den enskilda friheten här ej gillar tvångssystemet eller lagens inblandning, dels emedan de mångfaldiga religionssekterna alltid skola lägga hinder i vägen för ett gemensamt system; men framförallt derföre, att det skulle tillintetgöra en mängd gamla vanor och idåer, vid hvilka den at naturen konservative engelsmannen ihärdigt fasthänger, och hvilka han betraktar som det heligaste han eger. Mr Bremner upplyser äfvenledes hurusom endast i Manchester flera tusen kända tjufvar och uslingar hafva sitt tillhåll, och att dessa uppfostra sina barn till samma ädla handtering, ja, säger han, jag har under mina forskningar till och med påträffat en racademy for thieves, der flera hundra barn undervisades i alla tjufveriets konstgrepp, såsom att använda dyrkar, m. fl. idrotter, hvilka tillhöra alla fulländade spetsbofvars vetskapsförråd. Hurudant det moraliska tillståndet vid denna undervisningsanstalt, egen i sitt slag, är, kan lätt gissas, men för att göra sig ett tullständigt begrepp om, huru djupt en stor del af befolkningen sjunkit, måste man sjelf se de delar af London, Manchester och andra stora städer, der den har sitt tillhåll, och man skall med fasa rygga tillbaka, för det moraliska elände hvaraf man här, i ceutrum af det rika, det civiliserade Storbritannien, omgifves. Prof. Levi, hvars nyligen utgifna berättelse öfver arbetsklassens ekonomiska ställning i England väckt så mycket uppseende såväl här som öfverallt utom England, och hvaraf jag redan lemmat ett kort sammandrag, har nu utgifvit en särskildt berättelse öfver engelska metall-arbetarnes tillstånd, hvilket torde vara af mer intresse för Sverige än tillståndet inom hvarje annan gren af den industriidkande eller arbetsklassen. Enligt 1861 års census gaf jernhandteringen i England arbete åt 145,000 personer, hvartill kommo 60,000 personer, använda vid villverkning af maskinerier, hvarjemte en mängd olika fabrikationer såsom af spik, gevär, filar, knifvar tillsammans sysselsatte c:a 90,000 arbetare. Jernarbetaren har i proportion större förtjenst än någon annan arbetsklass och kan beräkna en arbetsförtjenst af från 30 shilling ända till 3 pr vecka. Det dagligen tilltagande behofvet af jern för jernvägar, byggnader af alla slag, ångbåtar, ända ned till sängar, bord, stolar och tusende andra artiklar,