Göteborgsposten – 24 oktober 1866, sida 2

straxt derelter på FIisktorget, der han försalt grönsaker till ett värde al I rdr 60 Öre. Dessutom har Johansson för kort tid sedan från possessionaten Julius Otterström på Hökäilan tillgripit ett par stoflor, eti par strumpor och en väst, hvilka persedlar han vid häktandet i Lördags bade på sig. Målseganden Anders Svensson berättade vid polisförhöret i Måndags rorande denna sak, att han just gjort allt i ordning för att resa in till staden och asyttra grönsakerna. Da han omkring kl. 5 på morgonen stigit upp, var det första som väckte hans förvåning, att han ej såg skjutkärran stå qvar på samma plats, på hvilken ban altonen sorut ställt henne; men han tänkte ej att det varit tjufvar framme, förrän då en gosse kom och underrättade honom, att äfven grönsakerna voro försvunna. Han for då in till staden och anmälde saken i polisen. Den undre mälsegaren, hr Otterstrom, uppgal, att utom ofvan uppräknade ellokter älven en duk, ett par stöfvolskast och en halsduk blifvit honom samma dag frånstulna, hvarjemto paföljande natt en tunna potatis stulits fran honom ur en potatisgraf. För allt detta misstänkte han från första ögonblicket Em. Johansson, dels omedan denne pa orten var allmänt känd som en riktig stortjuf, dels ullsolje af nagra yttranden, som J. tällt till några al hr Ottorstroms käardssolk. J. hade efter dessa stölder ej varit att anträffa på de ställen, der han brukade ha sitt tillhåll. Potatisen, sometillgreps, hauo blifvit körd från botatisgrafven med häst och kärra, och hr O. ansåg derföre, av flora personer måste ha varit delaktiga i denna stöld. Att han misstänkte J. för utt äfven ba varit meu härom, föranleddes deraf, att J. en gang till den person, som lade ned potatisen, yttrat, ait det vore godt uiliälle att stjäla bort potatis, som förvarades på detta sätt. För en vallgosse, som hr O. hade, lade J. vid etir tillfälle sina hjertans tankar 1 dagen, i det han anförtrodde honom, att han, så ung han än var, redan stulit en hel hop saker, men att det ändock vore ingenting emot hvad han skulle komma att göra, då han blefve stor. I sammanhang härmed skulle han ha yttrat sin alsigt vara, att stjäla en bagge från Spatron. J. förnekade att ha tillgripit något annat, än hvad som anträffades hos honom, då hau häktades, d. v. 8 västen, strumporna, stoflorna och grönsakerna. Han hade ej heller yttrat sig på det sätt som uppgifvits, utan endast sagt, att hau hade lust sätta sig upp och rida på baggen. Om potatisen hade han blott frägatj om de gräfde ned den i jorden. Han sade sig ha varit ensam om att bega stölderna. Målet remitterades till Hisings häradsrätt och J. införpassades i afbidan på den vidare ransakningen till cellfängelset. a I Måndags hölls polisförhör med för stöld straffade Gustaf Mårtensson från Westerlanda socken, hvilken misstänktes för att d. 2 Sept. ha från drängen Joh. Jansson hos bagare Behrends olofligen tillgripit en blå lifrock. Denna rock hade M. på sig, då han i Mandags häktades. Rocken hade, då den vortstals, hängt I en smal gång till det rum Jansson bebodde. Da rocken vid polisforhoret med M. uppvisades, kände målsegaren igen densamma såsom den honom fränstulna. Gustaf M uppdukade den vanliga historien, hvarmed tjufvar söka reda sig ur dylika affärer, neml., att han köpt rocken vid bazaron. Alt hvem kunde han naturligtvis ej uppgilva. Målet remitterades till rådhusrätten och M. införpassades till cellsangelset. En hemmansegare från Westby socken i Jönköpings län, som kommit hit till staden m akt och mening att göra affärer i smör, höll i Söndags på att bli af med sin vara på ett sätt som ej ingick i hans beräkningar. Saken var nemligen den att Petter Jonasson — så heter smålänningen — ställt en spann, innehallande ej mindre än 90 fb. smör, olvanpå en binge inne på Lindstrom Brattbergs gård vid Kungsgatan, och som det var midt på ljusa dagen och dertill Söndag, ansåg Petter Jonasson att ingen fara var för hand, såsom han sjelf uttryckte sig, och begaf sig omkring kl. 9 på morgonen till en bekant som inbjudit honom till sig. J. var der till klockan omkring 3 på eftermiddagen. Emellertid hade försvarslöse Sven Magnusson och August Carlsson, en gammal poliskund, sått något slags väderkorn af den mängd smör som stod utan vård på ofvannämnda ställe. De beslöto att taga det i sin egen vård och hade snart derefter transporterat det från sin ursprungliga plats till Berglunds gård. Timmermannen Aug. An ersson och hans hustru träffade der på dem. Hustru A. frågade dem hvart de skulle taga vägen med smöret och fick af Magnusson till svar att de skulle bära det från Hotel Kristiania till någon som hette Andersson. Ljung yttrade äfven att han skulle ha 12 skilling för det han hjelpt Maguusson att bära smöret. Emellertid förefoll hela saken makarno Andersson misstänkt; hustrun gick till några smörbönder som hon kände och frågade dem om de mistat något smör, under det mannen följde efter dem då de begåfvo sig vidare. Han såg dem då ställa ifrån sig smorkärlot, öppna locket och taga en del smör derutur samt derefter begifva sig bort. Magnusson bar det smör de tagit. Med detta begafvo de sig till nykterhetsvärdshusidkaren B. Persson till hvilken de sade sig ha försålt det tagna smöret, hvilket utgjorde 3 (. Ljung påstod vid polisförhöret i Måndags att han icke varit med om att stjäla smöret, utan tvillfälligtvis mött Magnusson som frågat honom om han ville hjelpa M. bära smörkärlet, som då stod inne på Berglunds gård. De hade derefter gemensamt burit det, och när de kommit till det ställe, dit M. velat ha det buret, sade denne att de skulle taga med sig så mycket smör att de kunde få till en sup. Sven Magnusson å sin sida påstod att han var ombedd af Ljung att hjelpa denne bära smöret. Båda sade sig ej ha hyst ringaste tvifvel om den ene eller andres ärliga atkomst af smöret. Bagaregesällen Larsson intygade att M. varit hos hans bror för att låna en kärra att forsla smöret på, vid hvilket tillfälle äfven L. varit med. Nykterhetsvärdshusidkaren Persson ville alldeles icke vidkännas att ha köpt smör af dem. De komh mo in, berättade Persson, och ville begagna 18 sk. till ett halfstop bränvin. Han visste ej om att de voro sådant slags folk förrän konstaplarne kommo. Då polismästaron frågade om P. brukade låna ut pengar till sådana utan någon säkerhet, svarade denne att han ofta gjort dem små sorsträckningar. En poliskonstapel upplyste att P. föregåendo dag erkännt sig ha lånat dem 50 öre mot säkerhet af smöret, hvilket P. nu förnekade. d Petter Jonasson uttalade sin mening att Perssonl, borde straffas för det han tagit mot smör som han 8 bort veta vara stulet. y Målet remitterades till rådhusrätten och såväl p Magnusson som Ljung införpassades till cellfängelset. — Hotellvaktmästaren ä hotell Royal, E A. Pet— — TJIJI: FT 4 MaAQ..— —