Göteborgsposten – 24 oktober 1866, sida 1

dock en afton kort före stängningen en särdeles vacker glaskaraffin. Det ljusgula innehället hade troligen trestat någon att blifva tjufDagen efter påträffades karaffinen under en bänk på Carl XIII:s torg. Tjufven hade synbarligen blifvit bedragen. Han hade trott sig hafva kapat en butelj fin punsch, men vid afprofningen hade det lockande innehållet befunnits vara terpentinolja. En af jury-afdelningarne har drabbats af missödet att bli stämd af en utställare, som fordrar ersättning derföre att jurymännen vidtagit samma åtgärd med hans kalender-ur, som de flesta gossar vidtaga med det första uret som de erhålla, nemligen att se efter hur det är beskaffadt invändigt, och till den ändan plockat sönder detsamma, allt med den verkan, att uret sedermera blifvit istadigt. Den nämnde utställaren fordrar nu ersättning af jurymännen; han påstår att flera månaders arbete på uret blifvit förspilld genom deras singerklåda?, hans eget ord, och snart måste rådhusrätten afgöra, om jurymännen äro pligtiga att återställa ett depositum i samma skick som de emottagit detsamma. lr Frantz Berwalds elev, den unge tenorsångaren Gustafsson, född i Småland likasom Christina Nilsson, visar fortfarande ganska stora anlag och ingitver sin lärare goda förhoppningar. Men hr Berwald har den stora förtjensten, att ej bortkollra sina elever genom smicker. Arbeta och var anspråkslös, är den regel som hos dem inplantas. Berwald känner af erfarenheten, att bland konstnärer råder stor jalousi, och att den, likasom det sköna, tramträder i många former. Om Gustafsson går framåt, så som han hittills gjort, så blir säkert äfven han föremål för afunden. För fortgången at hans studier fordras emellertid materiella ressurser. De första fjäten, och många fjät, måste konstnären trampa med armodet till följeslagare. Så gjorde Jenny Lind, så gjorde fru Michaöli, så gjorde Christina Nilsson. Då för den sistnämnda en soirå af Fr. Berwald arrangerades här 1860, hade han mycket svårt att afsätta biljetterna, och sedan hon sjungit, så godt hon förmådde, yttrade tidningen Kapten Pufsafgörande: dylika sångerskor kan man tå höra på alla gator. När hon läste den hårda domen, föll hon i tårar; men Fr. Berwald sade uppmuntrande: Mitt barn! arbeta och var enspråkslös. Hon gömde både tidningen och den saderlige rådgifvarens ord. Det är gan ska möjligt, att när fram på vintern Berwald ofter mycket löpande får en soir till stånd ör Gustafsson, ty han behöfver understöd, så skall någon konstberidare öfver honom afkunna samma dom som Puflen ötver Christina Nilssons första uppträdande, möjligen i andra ordalag, men i samma sytte. Afrikanskan blir färdig, tros det, i Deoember. Om det tillåtes mig att fälla en spådom, så skall denna opera, hvars uppförande på vår scen allmänheten påfordrat, deri understödd at konstberidarne, tillskynda teaterkassan betydlig förlust. Den nye teaterchefen är icke populär och han kan ej blifva populär efter en företrädare, som varit det i så hög grad som baron v. Stedingk. Man skall bränna Afrikanskan, för att qväfva hr af kdholm i röken. Hebbianerna skola särskildt framhålla, och af sådan anledning obarmherligt stryka ner pjesen, att fru Michaöli ej är någon dramatisk artist; och vore hon ej här, utan m:ll Hebbe i den förras ställe, så skulle Michaelianerna stryka ner pjesen, högtidligt bedyrande, att hon alls icke är någon lyrisk artist. Prins Fredrik och hans gemål hafva under sitt besök i Sverige varit ganska frikoA AA AAAAA af nan ntanr Af hat A