Göteborgsposten – 23 oktober 1866, sida 2

got slags förändring i det bestående, sannolikt emedar man funnit, att fordringarna från svensk sida vali ör stora. Om intet af vår sjelfständighet uppgåfves -zunde det väl icke vara någon fara i att ingå på villiga och rimliga förändringar, som skulle lända til ördel för begge länderna. En för långt drifven far låga för att göra någon förändring och en till de yttersta drifven omedgörlighet från norsk sida kunde sätt af stormakterna anses som en obefogad halsstarrighet och ställa oss i en ofördelaktig dager, hvarigenom vi kunde komma att förlora mycket mer än om vi gåfve efter i rimliga fall, dock så, att vi icke uppzafve det allra ringaste af var sjelfständighet elle vår fullkomligt likaberättigade ställning i föreningen. Jeh att unionskomitns norska lodamöter skulle inza på något, som i minsta mån skulle försvaga oss ;entemot Sverige eller vara vårt land till någon skaJa, är icke det ringaste skäl att tro. Dess beslut kola för öfrigt föreläggas storthinget och den svenka riksdagen, så aw i alla händelser icke är någon ara för att något öfveriladt steg kan blilva taget. Från Boras skrifves d. 20 d:s: Höstaarknaden härstädes d. 18 d:s var ganska talrikt besökt, vida mera än vi förmodat kunnat vara fallet vid en från förl. månad uppskjuten marknad. Tillsången på slagtkreatur var också ganska god och prisen höllo sig temligen höga med god afsättning. Ett här å orten lika sällsynt som nedrigt skurkstreck begicks natten emellan marknadsafton och narknadsdagen, i det att sagde natt hade genom ett itet hål på ett bodetang på stora torget blifvit insprutadt utspädd svafvelsyra och dermed förderfvadt tt ganska vackert och dyrbart lager af guldoch sillverarbeten, tillhörigt en juvelerare F. Holm från Wadstena. Det vore onskligt, att den skändlige nilingen kunde upptäckas och erhålla det välförtjonta straff. honom med all rävta borde tillkomma. Egaen ull varulagret utlofvar för nidingens upptäckande 100 rdr.