Göteborgsposten – 23 oktober 1866, sida 2

— Man har funnit en båt, hvari han räddst sig, och den blodiga åra hvarmed han slagit sin svägerska! — Här äro bankonoterna, som han ville löpa bort med som en tjuf! De tre liken blefvo lagda i likhuset, och Naigeot blef bunden bortförd på en af likbårarne. Han fördes inför domstolen. Alla bevis voro förenade mot honom, och han skulle oundvikligen ha blifvit dömd till döden, om ej hans uppenbara vansinne frälst honom. Efter tre månaders ransakning, lät rätten föra honom från fängelset till en cell i ett dårhus. Der dog han tio år efteråt. I dödsprotokollet skref öfverläkaren vid hospitalet under den 18 Juli 1850 följande anmärkning: N:o 72, död 1 dag under ett anfall af sitt vanvett, kom till anstalten 1841, efter en dom af kriminalrätten. Under hela denna tid har han beständigt varit ett byte för vexlande anfall af raseri och slöhet, och han har ej haft ringaste spår af förnuft. I sina lugna ögonblick roade han sig med att uppföra oändliga beräkningar i en stor hufvudbok, som han förde mycket omsorgsfullt och vackert. Vid undersökningen af dessa räkningar har jag funnit att de alltid voro riktiga, att det ej fanns ett enda