Göteborgsposten – 23 oktober 1866, sida 1

sig, och de: är icke blott i operan och baletton som bravoropen störa handlingens gång och som den nigande primadonnan eller bugande älskaren stör illusionen genom att löpa tram till rampen den ena gången etter den andra, utan detta eger äfven rum i skådespel.) De franska artisterna uppföra sig bäst i detta hänseondo, de åtnöja sig med att stå stilla och mottaga applåden och lockas sällan att falla ur rollen, men bland den tyska truppen har jag sett sällskapets Anstandsmutter komma in, nigande och grimacerande med öppna ögon, ögonblickligen efter en skakande scen, då hon som en blind, vacklande och förkrossad moder lemnat scenen vid underrättelsen om hennes sons död. Se det är fin komedi och fin takt! Men till trots för dessa och andra mindre lyckliga omständigheter, skall man, bland de fyra teatrar, på hvilka man har att välja, alltid kunna finna en, hvarest man kan tillbringa en nöjsam atton. Toiletternas mängd och rika prakt öfverensstämmer med den bländande belysningen och tjenar också till ögonfägnad när ridån är nere. — — bt—