Göteborgsposten – 19 oktober 1866, sida 2

Men likväl hörde han nattfåglarne susa framåt öfvor hans hufvud, och långi bort hörde han det svaga ekot af stadens larm. — Hvad skall jag göra? hvilket beslut skall jag fatta? frågade han sig sjelf i sin förtviflan öfver att ej veta om han var vaken eller cj. Ifall det är en dröm, så gifve Gud att den måtte sluta! Ifall det är en verklighet, så gifve Gud att jag slutligen en gång måtte få mod att gripa rikedomen och lyckan! Han sökte att uppelda och egga sina passioner, som dött bort i förskräckelson, att framställa Louise för sin fantasi, att uppfriska minnet af Paris och dess glädje; men hans minne var och förblef svagt, hans fantasi kall. Plötsligt hörde han i den kalla natten ett ur sla, han ansträngde sina sinnen för att höra efter och räknade elfva slag. — Det är ute med mig, tänkte han, itall Jag ej ögonblickligen springer bort och berättar olyckan och tager min nicces hus i besittning i min egenskap af förmyndare. Dröjer jag ännu en timma, så blir jag en förbrytare som man jagar som ett vildt djur och slutligen dödar genom bödelns hand. Han stod upp och gick hastigt in mot staden. Med den yttersta ansträngning förenade han hela sin styrka till detta företag och gick med feberaktig skyndsamhet genom de öde gatorna. (Fortav