Göteborgsposten – 18 oktober 1866, sida 1

— Ni kan alltså icke sofva, käre svåger? yttrade hon. Den olycklige trodde att det hela var en förfärlig dröm; han stödde sig intill väggen för att icke falla omkull och svarade blott med enstafviga ord. Fru Naigeot ringde och tvenne tjenare kommo. — För herrn tillbaka till hans säng, sade hon. Han har feber. Nästa morgon förde fru Naigeot Louise till hennes tant. Läkarens ordination hejdade utan tvifvel sjukdomens framsteg, ty bokhållaren kom ned på kontoret i vanlig tid. Naudin och Månard anmärkte tillochmed att han aldrig förr varit så begifven på att arbeta som nu. Detta var emedan Naigeot nödvändigt ville se huru affärerna gingo och huru långt man kommit med uppgörelsen. TI flera dagar sökte han i gamla böcker, genomgick gamla räkenskaper och jemförde inkomster och utgifter med en besynnerlig uthållighet. Ingen brydde sig derom och hans svägerska visade ingen förändring i sitt uppförande emot honom. Emellertid gick tiden. Pesten ödelade staden, men i huset Naigeot hade ingen blifvit angripen. Enkan, de båda bokhållarne och Naigeot lefde i fred och ro, utförde sina affärer om dagen och tillbragte aftnarne med segel