Göteborgsposten – 18 oktober 1866, sida 1

turer i hamnen. Skenbarligen var allt lugnt, men de våldsammaste passioner hotade med att förstöra framtiden. Då man såg fru Naigeot gå och komma i magasinerna, utdela order och afgöra allting med sitt vanliga lugn eller sätta sig i sin stora länstol mellan bokhållarne, och när man såg Naigeot, böjd öfver sin pulpet, bläddra i sina papper och hoplägga summor eller formera pennor, så skulle man säkert icke anat att en a dessa menniskor skulle velat gifva sin själs salighet för att tillintetgöra en af de andra. Slutligen kom den tid som var bestämd för Louises bröllop. Tvenne dagar innan Charles skulle komma tillbaka från Boston med hela sin familj, lät fru Naigeot sin svåger och de båda bokhållarne veta att de samma afton skulle begifva sig åstad och hemta Louise hos hennes tant. Vädret var vackert; det var en utomordentligt herrlig tur till ön i Mississippi. Så snart magasinerna blifvit stängda gingo fru Naigeot, hennes svåger och bokhällarne ned til hamnen, hvarest sjömännen skyndade sig at erbjuda dem sina båtar. Man valde en vacke: lång båt, men man ville icke medtaga man skapet. Naudin och Menard voro vana vid at föra åran, och Naigeot försäkrade att han gernt ville återtaga denna öfning från sina ungdomsår