Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 1

JE R— —a— och så saknad. Denna berättelse, som redogör för länets kultur och betydliga ressurser, förråder tillika hr Lagercrantz innerliga kärlek till provinsen och till dess befolkning. Det synes, att hr Lagercrantz med en känsla af vemod lemnar ett verksamhetsområde, inom hvilket odelad välvilja och förtroende öfverallt mötte honom, för att beträda en ny bana, på hvilken stora bekymmer skola bli hans ledsagare och alla ha anspråk på att han skall åstadkomma underverk, nemligen förse hvar och en af K. Maj:ts trogna undersåter med en sådan pung, som Fortunatus egde, men tör säkerhetens skull en liten reservpung derjemte, om den första händelsevis skulle gå förlorad genom vanvård. U—nionskomitåkon har åter börjat sina arbeten här, men nu under vida brydsammare förhållanden än någonsin tillförne. Det gäller nu ej längre att lösa dessa småknutar, som nationalfårångan al brist på vigtigare tvistetrågor åstadkommit. Det gäller att söka afvärja de faror, som hota det nordligaste Skandinavien, och i första rummet hela Finnmarken med dess förträffliga, aldrig isbelagda tjordar. Man känner att Ryssland rutvar på annexionsplaner ät detta håll, att Rysslands i Kristiania anställde generalkonsul förliden sommar gjort en lustresa längst upp i det nordliga Norge, men endast som amatör at pittoreska utsigter naturligtvis, och att till yttermera visso finska emissarier besökt samma trakter, tör att helsa på de der bosatta stamförvandterna. Ålla dessa tecken äro olycksbådande i samma mån som vi klart inse vår egen vanmakt. Samtidigt med denna fråga, som ännu blott med lätt hand blifvit berörd, har en riktig mani uppstått äfven här att konstruera snabbskjutande bakladdningsgevär. IIundratals personer hatva åtminstone ideen till ett sådant fulltärdig i hufvudet; hvar och en bedyrar att hans gevär är det bästa; det pröfvas och befinnes lida af konstruktionssel, hvilka uppfinnaren förklarar härleda sig endast trån — afundsjuka hos pröfvomännen. Det är lreussarnes segrar — Luteslutande medelst tändväålsgeväret — som plötsligen gjort så många till patriotiska bössesmeder. Nin vän hr X, en genombeskedlig revisor, som är skarpskytt endast för att få motion, och som derföre har törsett sig med en mycket lung muskedunder, har ätven gripits af tändnälsmanien. Han har lagt alla sina revisionshandlingar på hyllan, hans sistuppburna qvartal stannade hos en pistolsmed på Ladugärdslandet. Deras id är snart utförd, och han gläder sig åt, är fullt öfvertygad om, att baron Wrede aldrig här i tiden skall lyckas med sin ide. Hr X. är deremot säker på sin uppfinning. Hans gevär öfverträttar lika mycket de preussiska tändnalsgovären, som dessa öfverträfkas af Chassepots och som dessa öfverträftas af Sniders. Då en preussare kan bara 60 patroner och en fransman 90, skall en svensk kunna bära 120 patroner af hr X:s ippfinning, utan att svigta, och bli de genomvåta, så smälla de ändå förtärligt. Ilan siäler sin uppfinning för en million rdr, men ;ckså ej för ett öre mindre, om köpet uppgöes snart. Konungens svärföräldrar återvände, som ii har sett, öfver Ystad direkte till Tyskland. Tissningen att ett besök i Köpenhamn skulle ske, har ej bekräftats sig. Om detta besök nställdes emedan drottningen at Danmark emte prinsessan Thyra i Onsdags företogo ;n resa till England, eller om sistnämnde hatigt beslutade resa skedde för att afböja be I söket i Köpenhamn, torde vara en diplonatisk hemlighet, föröfrigt at ingen egontI ig vigt. Konungen åtföljde sina svärföräldrar till lönköping, derifrån han tidigt på morgonen i Lördags före dem afreste till Ystad och gretre Arvid Posses nära staden belägna egenlom Charlottenlund, för att der skjuta rådjur, om uppehålla sig i den vackra parken, och vilka så förökat sig, att en decimering blef bdvändig. Sannolikt kommer konungen unI ö anda nns od on fört