Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 1

slumrande själ! Genom mina ord skall hon känna mitt hjertas slag ... Denne Noitessier älskar henne j till en sådan grad! Han försökte att liksom öfverrumpla sin nidcos hjerta; han föreställde henne ett helt annat lif än det som väntade henne i Amerika med hennes brudgum. — Skulle du ej, sade han till henne, ha lust att komma till Paris, der din rikedom och skönhet skulle göra dig till drottning, der du skulle sa sc fester som du nu ej en gang kan tänka dig, en prakt som ej har sin like i hela verlden, der du beständigt skulle lefva i glans och herrlighet, der ditt ckipage skulle fördunkla prinsessornas ? — Jo, jo, ropade Louise hänryckt och kysste sin onkels rynkade panna; Jo, visserligen! Jag har lust till att beundras, roa mig, gu på baler ! till att lefva i Paris! Charles skall taga mig med sig dit. Dessa ord soro som ett slygn genom Naigeots hjerta; han förbannade nu dubbelt så mycket denna menniska, som beröfvade honom Louise och Dominiques millioner, och han försökte att på den oskyldiga Louises läppar trycka en seberaktig, brinnande ky — Att högt älskas är också en lycka, mitt barn! Om du hvarje dag, hvarje timma kände dig älskad med on oändlig kärlek