Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 1

i D1110d)åTtan. Götebo — —X-—X-ssaa31I Tr os oo der sin vistelse i Skåne, som sortfar tills vec: kans slut, att deltaga i några hjortjagter på åtskilliga af de skånska herregodsen, i hvars vika bokskogar flera väl vårdade hjortstånd finnas. Till sist lärer konungen deltaga i en större haroch rapphönsjagt på Hven, samt göra ett kort besök på Sofiero. Under tiden torde det lyckas konungen att upptäcka någon lämplig person, med tillräcklig enskild förmögenhet och dito benägenhet för den lediga landshöfdingeplatsen i Kristianstads län der lönen icke motsvarar den dryg tationskostnaden. Några detaljer af särskildt intresse frän testtillställningen i Upsala vid Norra Stambanans öppnande hafva icke omtalats i tidningarne, men äro så karakteristiskt betecknande för det högre kulturlitvet i den lärda staden, att jag ej kan berötva er nöjet att få del al dem, enligt uppgifter från en fullt tillförlitlig person. Då invigningsfesten var beslutad och bekant blef att konungen och drottningen skulle öfvervara den, yttrade enkedrottningen, som icke olvervarit någon dylik fest och som ej på flera år varit i Upsala, sin önskan, att der göra ett besök. Härom, äfvensom att samma onskan delades af prinsarne Oscar och August, underrättades på lämpligt sätt festkomitåen. som naturligtvis utgjordes af Upsalas grädda äfven bland borgerskapet. Festkomitcen tog saken i öfvervägande, en liflig diskussion uppstod huruvida de ifrågavarande trenne kungliga personerna skulle inbjudas eller icke, meningarne belunnos skiljaktiga och — votering anställdes. Den uttöll så, att enkedrottningen och prinsarne Oscar och August eöcke skulle inbjudas! Det var ej brist på passande logis, som motiverade beslutet, ty tvenne professorer erbjödo genast sina våningar till de kungliga personernas disposition, utan hushållsaktighet, kostnaden för ytterligare 3 — säger tre — kuverter vid festmiddagen. Au sestkomitåens minoritet qvarstannade i komitcen, att ingen af dem hade nog takt att medelst egen kassa undanrodja majoritetens finansiela betänklighet och sälunda åtminstone rädda det yttre skenet och sitt eget anseende, är icke minst betecknan se. Naturligtvis undertryckte enkedrottninsen sin önskan att besöka Upsala, som till sina öfriga märkvärdigheter nu kan lägga den, att vara den enda stad i hela Norden, som vägrat emottaga ett besök af enkedrottning Joselina, hvilken jemte sin gemål ofta visat stor frikostighet mot det EE 2, a represennavaraf staden lefver och har sin varelse. Prins Oscar åter, som är mera energisk, ignorerade den företagna voteringen. Han gaf sin kammarherre betallning att underrätta landshöfdingen, att han skulle få prinsen till gäst, och då nödgades sestkomitGen underkasta sig, att äfven inbjuda honom till testmiddagen. Antagligen tyckte sestkomitåGen att drottningen icke kunde ha särdeles roligt att tillhopa med en flock främmande karlar intaga middag, och komiteen beslöt derföre att till drottningens sällskap inbjuda några få damer, bland dessa friherrinnan v. Kromer. Men hennes man, f. d. landshöfdingen frih. v. Kriomer, som dock för staden gjort stora uppoffringar och som festkomitben hade att tacka för att middagen nu kunde gifvas i en anständig lokal, det s. k. Gillet, inbjöds icke, utan antyddes skola köpa inträdesbiljett om han ville vara med. De deltogo ej i högtidligheterna utan afreste till sin egendom Taxnäs. Till råga på festkomitöens klumpiga handlingssätt hade landshöfdingen och komitden icke så mycken takt att på jernvägen resa de kungliga personerna till mötes, utan afvaktade makligt deras ankomst till bangården i Upsala. Med vanlig öppenhet gat konungen sin missbelätenhet med sestkomitdens beteende mot enkedrottningen tillkänna, och lärer yttrat: vicke ens Yrosa -boarne skulle skickat sig på samma sätt. Om ej min gemål hade önskat få höra Upsala-sången i Domkyrkan, så hade ingen at oss kommit. RA