Göteborgsposten – 15 oktober 1866, sida 2

adger orytAå III. DÖcåns 16807118 MA 11011. skickat trupper till romerska gränsen, för all göra sig sörsäkrad om Septemberkonventionens noggranna utförande af Frankrike och motträda såväl revolutionära som reaktionära öretagu. Om något sker 1 Rom efter sranska truppernas intåg, skola således italienska trupper inrycka i S:t Petri arfvedel, för att stifta lugn och qvarstanna der, tills säkerheten är betryggad; med andra ord: lemna den påfliga curian bevis på, att hon af Italiens goda vilja endast har räddning att vänta och att hon följaktligen bör försona sig med Italien. Huru olik denna strålande bild af Italien är icke den, som Mexicos kejsardöme företer! Det var d. 10 April 1864 som erkehertig Maximilian på Miramare vid Triest med alla sormaliteter emottog den mexicanska kejsarekronan. Detta djerfva beslut fattades under de betänkligaste törebud. Företaget bar ifrån första stunden en prägel af det äfventyrliga på sin panna: landsslyktiga partigängare, en mexicansk general Almonte och den ränkfullaste, ofördragsammaste, rosgirigaste, herrsklystnaste af kreolprelaterna, erkebiskopen af Mexico, msgr P. A. de la Bastida, hade under badkuren i Biarritz inledt intrigen med den då ännu mycket dådlystna kejsarinnan Eugenie; kejsar Napoleon, som hos de franska biskoparne sökte erhålla för sin italienska politik, ingick på förslaget, som de ännu ansågo vara af gagn för de kyrkliga intressena. Dock ville han ej ensam inlåta sig derpå; han sökte en bolagsman i Wien och tann honom i kejsarens rörlige broder. Den officiösa franska pressen jublade, den engelska gnuggade sig i händerna öfver att Napoleon III i fjerran skapade sig ett Spanien, som lofvade att göra honom till en tamare granne. Tronkandidaten var sedan d. 27 Juli 1857 konungens af Belgien svärson; denne insigtsfulle monark afrådde, men af hänsyn för Tuilerihofvet endast antydningsvis; hans dotter, den modiga Charlotte (född d. 7 Juni 1840) längtade eiter en verkningskrets, emedan hennes ställning till wienerhofvet ej var angenäm och vistandet på Miramare alltför lugnt och ensligt, isynnerhet som hennes äktenskap förblitvit barnlöst. Frankrike lofvade trupper, kredit och diplomatiskt understöd, och allt visade sig på afstånd så rosenfärgadt, som om det måste lyckas — en tanke som äfven vi delade, emedan vi trodde att den lugn och ordning älskande delen at den mexicanska betolkningen skulle understödja kejsardömet och i förening med detta bli mäktig, och derföre ati man ej gerna kunde förutse ett så snart slut på misshälligheterna inom Förenta Staterna. I Triest gick Montezumas efterföljare ombord, men i Civita Vecchia steg han iland, för att i Vaticanen såväl förskaska sig den hel. fadrens välsignelse, som öfverenskomma om kyrkans ställning inom den nya staten och om understöd af presterskapet. Då rådde inom den eviga staden glädje öfver en mission, af hvilken man lofvade sig guld och gröna skogar, och nu? Ånnu ha ej tre och ett halft år gått till ända och kampen slutar, hvilken varit ett enda, outsägligt smärtsamt lidande. Likasom i början Maximilian, så intann sig i dessa dagar Charlotte uti Vaticanen: sedan hon i Paris sökt nytt understöd, men ingenstädes funnit hjelp, öfverallt kallt beklagande, axelryckningar, ihåliga talesätt, sökte hon i Rom en ny basis för konkordatet, hvilket då redan syntes vara så godt som färdigt och nu är längre än någonsin från målet. Och då hon äfven här ej kunde upptäcka någon utväg, nedslogs hennes starka ande, och hon har, öfverallt betarande gift, anseende sig ingenstädes säker utom i Vaticanen, hemfallit åt vansinne; och hennes broder, grefven af Flandern, har måst hals öfver hufvud begifva sig till Rom, för att taga vård om henne. Den arma qvinnan! ... Dock hon stod lika litet att hjelpa som hennes kejserlige gemål, hvars aftåg redan d. 28 Aug. omtalades i Vera Cruz såsom nära förestående. Huru skulle det väl kunna vara annorlunda! Kojsardömet Mexico var — det har rodan tydligt visat sig — ett konstladt verk, likasom förut konungariket Westphalen; Jesrome Napoleon och Maximilian skulle för en ; nutida Plutarch erbjuda en förträfflig parallel i afseende på karakter och ställning — godhjertade sangvinici, hos hvilka guldet runnit , mellan flngrarne som vatten och som ej kände framgångens första bud, sparsamhet för sir egen person, för att städse kunna göra uppoft: ringar för sina politiska planer. få VR LU LV lu 4