Göteborgsposten – 13 oktober 1866, sida 1

Kontraktet med hr M. börjar nu bli temligen gammalt, men det är likväl ej äldre, än att det finnes personer, som ännu tro sig ha ett dunkelt minne af hvad det från början innehöll. Väl ha hr Mallams skyldigheter sedermera öfvertagits af ett bolag, men skyldigheterna ha icke derigenom kunnat inskränkas, lika litet som stadens rätt att dem utkräfva. Å Mindre Teatern har dir. Rohde med sitt sällskap debuterat för fullsatta salonger. Bifallet har varit så lifligt att vi här, i vårt för sin stelhotsså omskrikna Göteborg, knappast dertill hört maken, och vi önska att det så måtte forttara — stegras kan bifallet knappast — ty detta förtjenar verkligen det lilla jemnspelta sällskapet, hvars prestationer, utan alltför stora pretentioner, alltid qvarlemna ett angenämt och gladt intryck. Härtill bidrager ej minst anblicken af de många täcka och näpna skådespelarinnor, hvilka hr R. förstått att fästa vid sitt sällskap. Lägger man härtill, att han disponerar unga, men aktnings värda krafter så väli lyriskt som koregrafiskt hänseende, finner man lätt att aftonstunderna å denna teater böra vara lika omvexlande som underhållanae. Mindre trefliga äro dock väggarne i salongen. Vi lemna för denna gång derhän, om deras färg bör vara grå eller röd, men hvad som deremot bestämdt är ett fel är, att den nu befintliga lemnar hvita, ej lätt utplånliga märken å baksidorna på de obetänksamma individer, hvilka gitva vika för frestelsen att stödja sig mot desamma. Soirces modernes fortsara att samla ett talrikt och intresseradt anditorium, hvaribland å abonnementsaftnarne befinna sig ett betydligt antal af stadens samiljer. Improvisatören Petersen — ack, ja, minsann vi ännu haft tid att ölvertyga oss om hvem som haft rätta sitt omdöme om denna exceptionela artist, Aftonbladet eller Nya Dagligt Allehanda! Vi få vänta dermed till nästa gång och det hoppas vi att både han och ni, mitt herrskap, ären så innerligen hyggliga att ursäkta! Det bästa till sist! Härmed mena vi fil. d:r Carl von Bergens föreläsningar öfver Do för-kristna religionernas utvecklingshistoria. Den unge föreläsaren bör också i sin fodelsestad kunna påräkna ett auditorium, värdigt såväl de grundliga studier, det vetenskapliga intresse och den flärdfria, men behagliga framställningstalang som redan röjdes vid hans första föreläsning sistl. Onsdag. Under veckans lopp har åter ett af de på senare tider alltmer försvinnande originalerna i vår goda stad lagt sitt trötta hufvud till ro. Sedan någon tid tillbaka, hade man upphört att på våra gator se den lilla fryntliga, något korpulenta fruntimmersgestalten med sitt vandrande lilla varulager, olverallt känd och besittande en högst ovanlig förmåga att jemvål öfverallt bereda sig afsättning med sitt småkram. Med små anspråk på litvet och måttliga lefnadsvanor lyckades hon sålunda, en ensam qvinna, att bereda sig en tarflig men sorgfri utkomst och behöfdo izke ens på sin sena ålderdom ligga nägon till last. Annu mer, hon efterlemnade vid sin död ett, med betraktande af hennes små inkomster, ej ringa kapital, hvilket hon förordnat skola tillfalla några till största delen qvinliga vänner. Man gissar lätt, att vi mena m:ll Susanna Åkermarn, hvilken sistl. Måndag afled härstädes öfver 73 år gammal. Frid ötver den gamla, arbetsamma och redliga Sannas stoft! komam————————NXEXEEEee