Göteborgsposten – 12 oktober 1866, sida 1

21 1-5 — för mig, var Egypten det, som skridit längst framåt, och man sade mig, att paschans undersäter gått i spetsen i allt öfrigt — bevis på framåtskridande i Östern, kanske på grund af Suezhanalens lifvande inflytande. Inom en afstängd plats med en flagga, hvarå står Egypten, svajande öfver ingången, står en massiv byggnad af pittoreskt och mycket egyptiskt utseende. Bland de nu framstående föremålen i parken äro de tegelugnar, hvilka skola lemna ånga till det arbetande maskineriet. Om sjelfva utställningsbyggnaden har jag föga att säga. När den är färdig, skola mera kompetenta pennor beskrifva den, och sotografer skola göra dess utseende bekant ända bort till jordens yttersta gränser, tills det slutligen skall vara bekant äfven tör innevånarne på Fidji-öarne. Hr Chambay, den mest bereste och skickligaste af alla fotografer, hvilken fotografierat S:t Helena, Manritius och Egypten, och hvars nya fotografieringsmetod lemnar så förträffiga resultater, gör sina iillrustningar och hundradetals skola följa i hans fotspår. I dag om sex månader härefter skall den stora byggnaden, hvilken vid första anblicken ingifver tanken på en vidunderlig tjurfäktningscirkus, ämnad för strider mellan Titaner och Minotaurer — stå tydlig och klar (tack vare dessa moderna konstnärer, hvilka liksom Prometheus stjäla från solen) för hvars och ens öga. Fastän byggnaden är långt framskriden och den otvifvelaktigt blir färdig i tid, ty tusenden arbeta dagligen derpå, ser allt dock törvirradt och hopgyttradt ut för en vanlig betraktare. Jag vill ej tro på byggnadens etemeriska natur. Jag skulle nästan lika gerna kunna tro en elefent vara en Majfluga. Det är ej något elegant glashus, uppfördt af en fulländad trädgårdsmästare och hvilket ett starkt hagelfall skulle kunna sönderpiska. Allt i afseende på densamma är solidt och varaktigt. Sjelfva fönsterglasen äro tillräckligt tjocka att kunna motstå ett hammarslag. Endast den underjordiska delen af byggnaden, stora cirkelrunda gallerier, ofvan betäckta med massivt murverk, har slukat millioner francs. Dessa gallerier äro minst en fjerdingsväg långa. Några utaf dem, om icke alla, skola hållas fulla med vatten. Tänk er en eldsvåda i detta ofantliga cirkelrunda förrådshus, i jemförelse med hvilket de vidsträcktaste österländska bazarer skulle se små och obetydliga ut — då det fyllts med all jordens rikedom och befolkats med en fjerdedels million besökande. Må der för all del finnas mycket vatten att tillgå. Det är omöjligt att tänka sig, att en sådan byggnad som denna skall hamras sönder och föras bort styckevis, efter att hafva i sju månader begagnats. Den suverän, på hvars vink den rest sig, skall helt säkert gifva befallning om, att den skall stå qvar. A andra sidan skall helt säkert någon spörja: Hvad skall man göra med den? Mars, hittills så gunstig emot honom, kan bli förargad öfver att hans fält för beständigt inviges åt lredens eländiga verk. Och då Frankrike skall ha en million man under vapen, skall det vara oklokt att beröfva det dess paradfält, om det icke skulle förmås söka det utomlands.