Göteborgsposten – 12 oktober 1866, sida 1

lefnad, och hon kände derföre alla hans bekymmer för hans samilj i Frankrike, som han så länge glömt. Derföre sökte hon också nu, då hennes mor presenterat för henne Frangois Naigeot som hennes onkel, att betala sin fars skuld genom ett hjertligt mottagande. Hon gjorde sig besvär för att behaga och förtrolla den gamle bokhållaren; hon satte sig hos honom, kysste honom och öfverhopade honom med ömhetsbetygelser och bevis på uppmärksamhet; derefter förde hon honom omkring och visade honom huset, der Frangois Naigeot nu fick tillfälle att beundra den förening af lyx och smak som fanns der. Hon lärde honom namnen på sina älsklingsfoglar och på sin mors biträden: två gamla män som hon under hela sitt lif kunde minnas ha sutit på samma plats och med samma utseende. Hon berättade honom om staden, om de amerikanska sederna, om sina unga väninnor, korteligen om allt hvad hon trodde kunna intressera honom. Frangois Naigeot lyssnade till hennes barnsliga berättelser som till en himmelsk musik; småningom hängaf han sig alldeles åt dessa älskvärda samtal och Louiscs ömhetsbetygelser; han frägade sig sjelf om hans lit under de sista tre månaderna vore en dröm eller en verklighet, om lyckan verkligen uppsökt honom i huset Buneaud för att öppna för honom en ny