Göteborgsposten – 10 oktober 1866, sida 1

Amerika med tomma fickor, men full af hopp, och gaf med säker stämma befallning om att föra hans bagage till huset Dominique Naigcot Co. — Nej, herre, det har jag ej något att göra med, svarade matrosen och aflägsnade sig med ett kraftigt årslag från skeppet. Jag skall blott sitta er och era koffertar i land, och för alt få sakerna upp i staden får ni träffa aftal med de svarta, ni ser vid hamnen. Frangois hade knappt fatt foten i land förrän han ropade till en mulatt: — Jag är en bror till hr Dominique Nai geot, min vän; för mina saker upp till honom, men skynda dig! Biäraren sag med ett uttryck af förvåning och osiikerhet på mannen som tilltalade honom. Känner du ej huset Naigeot, det är ju ott af de rikaste i New-Orleans? frågade Naigeot i en så befallande och föraktlig ton att den nästan förstenade mulatten. — Huset Naigeot? .... Jo, det gör visst, mumlade han på en till hälften fransk, till hälften engelsk dialekt; jag har burit många balar bomull och socker för huset Naigcot .... men — Nå hvad då, men? .... hvad vill detta men säga? — Ingenting, herre, ingenting! ....mum