Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 3

per, dels i mnemoteknisk, dels i musikalisk riktning, i förening med en ovanlig härmningsförmåga. Denne gosse, som ej blott är blind, utan äfven sullständigt idiot, utför svåra: musikstycken med förvånande lätthet, då man tager i betraktande hans beistsälliga intellektuela organisation, och han är dessutom i stånd att uttöra några konststycken, hvilka snarare vittna om mnemoteknisk förmåga, än egentlig musikalisk begåfning. Under det han neml. med ena handen spelar en melodi på pianot, han kan med den andra spela en andra melodi, på samma gång sjunger han en tredje, hvilket naturligtvis, då melodierna ej i harmoniskt hänseende passa in på hvarandra, åstadkommer en musik, hvilken just icke är synnerligt behaglig. Äfven med hänsyn till det musikaliska gehöret är han i stånd alt lösa de svåraste nppgifter, i det han på pianot kan utföra melodier, sedan han hört dem blott en enda gång. Genom att sätta det allmänna alfabetet i förbindelse med det musikaliska, han kan, då man nämner ett föremål och man i toner på pianot angitver, hvilka bokstätver som behöfvas för beteckning af ämnet, genast säga denna. Äfven då han aflägger prof på dessa särskilda egenskaper, af hvilka han oaktadt sin idiotism är i besittning, behålla hans anletsdrag sitt idiotiska uttryck, och dessa äro af den förunderligaste art, då tonförbindelserna äro ovanliga. Det stackars barnet klappar sjeltt i händerna, då åskådarne gifva sitt bifall tillkänna. ————r——AL— vvvevvveveammeeemaene