Göteborgsposten – 29 september 1866, sida 1

Om vi funno oss föranlåtna att inleda vår a krönika med en jeremiad, så borde vi il istället börja den med en jublande fröjde3. Och i sanning, vi skulle icke behöfva a ensamma, Ifrån Ystad till Haparanda Hörs en enda fröjdesång Folkets glada röster sig blanda Hela verlden skriker: Bon! Ty från fästet Solen hon lyser Med ett ljufligt värmande smil, Själen i kroppen ej längre fryser I Darrande för vindens il. Hej, hvad lif på åkrar och ängar, Berga, allt hvad bergas kan!