Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 2

Article Image
nkomsten af trafiken å banan. Återstående inkomst g kall, enligt hvad förut är bestämdt, användas till s änteliqvider och aktieutdelning. Kalmar läns södra landsting ansäg f. ig icke ha råd att anslå ens 500 rdr till folkundery isningens befrämjande. Kännare påstå, att öländingarne dräpte motionen härom, derför att dess örfattare nekade 500 rdr till öländska nationalbeväd ingen och önskade, att riksdagen måtte taga natio-ll. lalforsvaret om hand. Man befarade, att öländninb zarne med 500 rärs anslag ej kunde anordna beväingen så, att den kunde försvara sig mot ryssen, s på sin höjd mot sådana potentater som fursten af Lichtenstein. Nyhytte gjuteri i Nerike har för några dagar sedan genom en eldsvåda blifvit delvis förstördt. Stadshypoteksförening. Att vidtaga åtzärder för bildande af en hypoteksförening för Orebro, att ingå såsom delegare i den tillämnade hypotekskassan för Sveriges städer, valdes i Måndags a! Örebro husegure inför magistraten, kamrer.rne Widestrand och Falk d. ä. samt direktör Nyström, med rätt för desse herrar att, om de så för godt finna, tillkalla flere. Katarina Mausdotters sarkofag är, enligt privata underrättelser från Antwerpen, numera fullbordad, inpackad och afsänd till Läbeck för att lerifrån asgå med ängf. Porthan till Abo. Arbetet blef afsynadt af komitns för återställande af Åbo domkyrkas fornminnen ombud, konsul O. Sjöström jemte en beigisk ingen ör, som är bildhuggare och de flesta i Antwerpen vistande svenskar. Ingen anmärkning förekom härvid. Den svarta marmorn lär taga sig särdeles väl ut. Den kungliga kronan och hyendet i guld törete en utmärkt vacker anblick. I sin helhet säges arbetet vara imponerande storartadt och högtidligt vackert. 7— —2— ——ä—— Utt skeppsbrott vid hBeren-Eiland. Om en vid Spitsbergen inträffad förlisning af ett norskt fiskefartyg innehåller Tromsö Sviftstidende följande berättel Skepparen Jonas Svane afgick med jakten Åar dine, som i Tromsö undergatt reparation och var i ullt sjödugligt skick, tiliika med 4 man d. sistl. Augusti från Tromsö på en flskeresa. Efter fyra dagar seglats kom han under Spitsbergen och ankrade c:a 6 mil från land. Ester 5 a 6 dygns förlopp uppväxte en storm Irån N.O. med tjock mist, så att sartyget måste lätta ankar och hälla af söderut för att komma in under Beren-Eilandsbankerna. Redan nästa afton fingo de land i sigte, neml. nordre udden a! Beren-Eiland, men mörkret var så starkt, att de icke märkte sjellväggen förrän de voro rakt under densamma. Att kovånda fanns icke rum till, och då fartyget förlorat sin fart, vägrade det at stagvända till! lovart, utan föll af och bogsprötet bråcktes. Den svåra sjögången vältrade derefter skrofvet långsides mot sjellet och inom kort började det att krossas. Tvenne ganger försökte manskapet att lå loss sin enda båt, men forgafves, alldenstund storbommen med seglet tallit öfver den. Nu gällde det att rädda lifvet, och hvar man sprang det lortaste han kunde ned för att berga litet proviant och kläder, och passade derefter på, vär fartyget slogs mot fjellet, att springa upp och få fotfäste på land i någon afsats. Styrmannen klättrade derefter upp på sjellet med tillhjelp af en una som kastats upp på land och medelst densamma fingo de derefter upphissadt hvad de lyckades berga trån vraket. Genomvåta voro de alla, och då luften var disig och regnig kunde de ej torka sina kläder; dertill var det äfven duktigt kallt. Då de visste att skepparen Tobiesen från Tromsö legat i vinterqvarter på ön sistl. vinter och icke hade medtagit huset, gällde det först att uppsöka detta hus. De delade sig i tvenne partier, som på hvar sin sida skulle följa stranden, och sedan de gått ett stycke funno de stenrösen och nyklufven ved, hvaraf de förstodo, att huset maste ligga i närheten. De samlades då åter och funno straxt derpå ett rös med en deri nedsatt stång på en höjd, hvarifrån de varsnade ännu ett stenrös och funno genom dessa vägvisare huset, hvilket låg ungefär 12 mil från stället der fartyget stran dat. De hoppades nu att blilva upptagna af en eller annan hemvändande Spitsbergssarare. Deras glädje var stor då de funno huset, och då dörren blott var tillåst genom en krok, sluppo de lätt in och njöto här en beqvämlighet, som de icke drömt om, ty al kol och ved fanns rullt upp. Spisel och elddon, bord och bänkar sam andra beqvämligheter funnos. Sedan de ätit och hrilat sig sunno de en omhvälfd båt liggande vid husväggen, och der blef straxt stor glädje ty nu kunde de i yttersta nödfall gripa till den ressursen att resa hem med denna båt. Genast blef båten satt i sjön och derpå soro tvenne män med densamma ut till vraket, från hvilket de nu ämnade berga något mers lifsmedel och kläder. Detta lyckades dem äfven, det de med en gammal yxa, som räddats, höggo hå på ena sidan af skrofvet som låg öfver vattnet och H med en båtshake halade upp åtskilliga effekter, mec hvilka de sedermera återvände till huset. Här uppe a höllo de sig i 4 dygn, un er hvilken tid de hissade 1 signaler på flera ställen; men ingen seglare synte: till. Då det var lidit långt fram på året och det syn tes oförsvarligt att dröja längre, då det fanns utsig att komma öfver till Norge på den funna farkosten beslöto de alla fem att gå ombord på båten och be gifva sig af; de trodde att möjligtvis de skulle blifvsedda af fiskefartygen på Ingo-bankarne, som kundupptaga dem. En dag då det var smult väder afrest : de, sedan de utrustat sig så godt omständigheterna Tuilläto, och hade hela första dagen vackert väder. Se a dermera fingo de en frisk nordlig bris och redan ef oder 3 dagar kommo de till Sörvär, hvarest de vänlig mottogos och förplägades på bästa sätt. Derifrän for g de med skjuts till IIasvik och sedermera med ängsar ys hem till Tromsö. e DDUD Rättelse. I gårdagens notis om ÅUiställninget g af slagtboskap m. m. nämnes bland prisdomrarn — ör IIOrnboskap kapten A. J. Wästfelt, hvilket bo vara öfrerste A J. Wåsifelt.

28 september 1866, sida 2

Thumbnail