Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 2

Åttonde dagen efter Raouls begrafning inträdde jag äter i galleriet, dit jag högtidligen blifvit kallad. Markisen st väckte ut handen mot mig från sin länstol; han var för svag att resa sig upp, hvilket han bad mig ursäkta. På det lilla marmorbordet framför honom lågo några dokumenter; Gabrielle stod vid hans sida, — Min son, grefve Raouls sista önskan och vilja går ut på att ni, monsieur de Rodolphe, skall träda i hans ställe som min son, sade markisen, under det hans blick hvilade ej på mig utan på den långa raden af familjporträtter på gobelinstapeterna. Jag kastade en frågande blick på Gabrielle, Som förvirrad slog ned ögonen. — Jag måste bedja er om tillgift, monsieur de Rodolphe, fortfor den gamle herrn i det han tog ett stort bref från bordet, Jag har er ovetande af denna anlodning lagt in om ert afsked — här är det; ni har erhållit öfverstes afsked, och onckligen har ni på valplatsen förvärfvat er det militära adelskapet. Jag tog dokumentet och ville tala, men han afbröt mig: — Vi äro ännu ej färdiga. — Sålunda är ni tillfreds med den saken, monsieur de Rodolphe, som jag kan se af era miner. Men för att helt och hållet uppfylla min aflidne sons lönskan och sista vilja har jag tillåtit mig, utan