Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 2

Från Utlandet. Sedan de tyska tidningarne nu tagit bort Österrike från rubriken Tyskland, under hvilken det förut sorterat, och man i allmänhet lnnit att detta kejsardömes roll i Tyskland ir utspelt, huru det än kommer att i en framtid gå med Preussen, vill man på allt sätt tränga på Österrike att, för den europeiska jemnvigtens skull, återupprätta sin maktställning i sydost. Iländelserna på Candia, säger Siecle, rörelsen inom den grekiska verlden, den orientaliska frågans återuppvaknande, dess egna folks otålighet, allt måste tränga Österrike till beslutet att taga ett afgörande steg. Må det proklamera den nationala och folkrätten, må det anropa friheten och må det gentemot Ryssland ställa sig i spetsen för den slaviska rörelsen! Framför oss ligger en karta, kallad FEurope de la paix, å hvilken Österrike utgöres af Ungern, Galizien och det nuvarande Turkiet med undantag af de torna grekiska provinserna, under det turkarne upptagas såsom drifna på andra sidan Dardanellerna. Huru skämtvis denna plan å kartan utkastats, är det dock ej osannolikt, att den ingår i Frankrikes politik för Europas framtida omgestaltning. Våra läsare erinrar sig måhända den för några år sedan af Edmond About utgifna broschyren Europas Karta, hvilken allmänt ansågs inspirerad från högre ort; äfven i den framställes Osterrike i samma läge som å ofvan nämnda fredskarta. Det skail bli af ej ringa intresse att se, huruvida den österrikiska regeringen verkligen kan bestämma sig för att bortkasta alla gamla traditioner och gå i den riktning, man nu synes vilja för detsamma utstaka. Upproret på Kreta är uppslaget till det nya politiska dramat, Det skall i ej ringa mån komma att bero at Österrikes hållning, om detta skall upplösa sig i en farce eller utveckla sig jemnt, under handlingens gång antagande allt större och störra proportioner. Uvad sjelfva händelserna på Kreta angår, äro uppgifterna stridiga, alltsom de komma öfver Konstantinopel eller Athen, de förra alltid till nackdel för insurgenterna,