Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 2

— Du är i grund och botten mycket bättre än jag, fortfor han, hvilket dock ej har stort att betyda då jag ej duger till något och genom min vilda lefnad har förorsakat min far stor sorg, kanhända ruinerat honom. IIärvidag är nu ingenting att göra; men jag tröstar mig med att du skall bli en bättre son för min sar — tyst! låt mig tala ut! Jag känner mycket vil dina önskningar och hennes äfven. Antingen det nu blir lifvet eller döden för mig var jag uppsatt mitt testamente här i detta ref till min far, hvilket du skall taga med dig och öfverlemna åt honom när jag är död. Antingen au detta sker snart eller sent, så är jag fri trån den sorgen och vi tala ej mer derom. God natt, Rodolphe! Nu måste jag nvila mig litet, ehuru jag gerna skulle vilja höra litet om huru det gick hemma 1 ditt fi dernesland ; men det kan du berätta mig sedan, när jag vaknar igen. Han nickade åt mig, vinkade med handen och lade sig med ansigtet mot väggen. Jag visste ej riktigt hvad jag skulle tro derom; men då det några ögonblick derefter förekom mig som om han sof lugnt, kastade jag mig åter på mitt läger och föll snart i sömn. Då jag vid solens uppgång vaknade och såg bort till Raoul, låg han i samma ställning; men hans ansigte var hvitt som krita. Gripen