Göteborgsposten – 26 september 1866, sida 2

MO 7 VV 6G611 BI om förstora Unionen, komma och begära att bli insläppta, hvilken skulle väl då, med hjertat glödande af fosterländsk stolthet och kärlek till friheten, afvisa dem? Och nu vill man vågra sivu eget kött och blod tillträde. De äro nordstats-secessionister, som så göra. Den ärorika Unionen kan förstöras på mer än ett sätt. Jag önskar, att jag hade hela falangen af mina motståndare midtemot mig, att den lagstiftande makten framträdde med sina beskyllningar mot den verkotällande makten inför det amerikanska folket; det skulle snart visa sig, hvem som arbetar på att tillintetgöra solksriheten. Kallad till folktribun, skall jag försvara folkets rätt mot hela det koppel, som sedan åtta månader varit mot detsamma lössläppt. IIar jag cke af folket valts till president? (En röst: Det är 25,000 dollars om året!), Det amerikanska folket börjar att taga frågan om hand, och usurpatorerna och tyrannerna — tyranni kan lättare utföras af 242 man, än af en — må taga sig tillvara. En gång uppvaknade, skola de ärliga, insigtsfulla, patriotiska massorna tillintetgöra hela skocken, Det har ropats, att jag, solkiribunen, erhåller 25,000 dollars om året. Riktigt, men jag spörjer, om lönen förstorats sedan mitt tillträde till embetet? (Röster: nej! nej!). Näväl, tillåten mig säga eder, hvad kongressen har gjort. Den har förändrat sitt arvode, sedan den kom till rodret. Jo, denna kongress, som förföljer mig, derför att jag troget uppfyller min pligt, donna obefläckade, solkalskande kongress, nära nog fördubblade, då den hade makt dertill, sitt arvode. (Stort bifall och hvisslingar). De, som bo i glashus, böra ej kasta sten. Ja, denna rena, oegennyttiga kongress ökade sina arvoden till nära nog dubbelt, medan den samtidigt var nog storsinnad, att till veteranerna från kriget votera 50 dollars, 50 dollars åt de män, som utgjutit sitt blod och förlorat sina lemmar för fäderneslandets försvar. Åt dem, som för alltid blifvit oförmögna till arbete, ger kongressen 50 dollars; sina egna sportler, 4,000 dollars om året, fördubblar den! Men helt visst beräknade den, att des skulle vara den sista profiten ur folkets fickor, den fruktade denna folkets resning. Jag förlitar mig på eder, och derför att jag det gör, säger jag: Må hela kongressen komma! I förtroende till er vill jag ensam upptaga strideu med densamma... Republikerna hade emellertid sökt på så många ställen som möjligt bereda Johnson under resan förargelse. Särskilt ville de i Chicago sätta i gång emot honom en stor demonstration. Men presidentens emottagande derstädes var entusiastiskt och af demonstrationen hördes ingenting. Från Chicago reste han öfver S:t Louis och Cincinnati tillbaka till Washington. För att tillintetgöra frukterna för demokraterna af denna resa, skola nu de delegerade å republikanernas konvent i Filadelfia resa -fram samma väg som Johnsson for till Chicago, och i de städer, som han passerade, organisera möten, å hvilka adresser skola antagas till törmån för republikanernas sak. Det förtjenar jemväl anmärkas, huru både Demokraterna och Republikanerna indragit Amerikas ställning till andra länder, för att vinna väljare. Så har presidenten, genom att protestera mot kejsar Maximilians blokering af Matamoras och smeka Ryssland velat skaffa opinionen på sin sida; republikanerna deremot ha bland sina å konventet i Filadelfia fattale resolutioner äfven uttalat: Vi vilja allmän frihet öfver hela verlden och känna den djupaste sympati för alla länders undertryckta tolk i deras kamp för frihet, troende på alla menniskors medfödda rätt att sjelfva bestämma och vaka öfver karakteren hos den regering, under hvilken de lefva. Skulle man icke vara berättigad att häraf sluta, att, om kampen mellan kongressen och presidenten skulle fortfara, det amerikanska folkets vyer uti den utrikes politiken lätt kunna komma in i en annan riktning, än den som vill en rysk-amerikansk allians? Antagligt är, att både Frankrike och England med uppmärksamhet följa händelserna i Amerika, emedan utan tvitvel deras egen politik och hållning i Europa komma att derat i stor mån bero, för Frankrike åtminstone tills dess franska trupperna lemnat Mexico, hvarmed det nu ej kan dröja länge, isynnerhet som Napoleon behörver samla kring sig hela sin styrka, för att möta alla eventualiteter och land dessa den orientaliska frågan. I afseende på denna och särskilt med känsyn till rörelsen å Kreta har grekiska regeringen skickat en besvärsskrift till de tre skyddsmakternas kabinetter. Densamma börjar med en hänvisning på den sedan fyra månader ihållande krisen på ön Kreta och försäkrar, att Grekland icke skulle utföra sin mission såsom en äkta kristlig stat i Orienen, om det förhölle sig likgiltigt gentemot det bedrötliga läge, hvari de med detsamma språkoch stambeslägtade undersäter i turkiska riket befinna sig. Det atheniensiska kabinettet tror sig derföre böra höja sin röst, ör att äfven förmå andra makter att förena sina protester med dess. Derpå foljer en återlick på öns historia sedan frihetskriget, i hvars förhoppningar och lidanden dess innevånare tagit en verksam del, huru den derefter at ondonerkonferensens makter mot deras gesandters i Konstantinopel råd ställdes under turkiska herraväldet, huru de år 1840, då Mehemet Ali tillkämpade sig sitt oberoende, ätven trodde sig kunna hoppas sitt o. s. v. Denna historiska återblick är blandad med många klagomål öfver den däliga regering! och de oerhörda grymheter, som föröfvats af turkarne. Skriften öfvergår sedan till en berättelse om de närvarande händelserna, hvilka hörjaf ji Ayril månad d Å med eff Tvikat