Göteborgsposten – 26 september 1866, sida 2

genom höstvalen, och i denna politik innesatas i närvarande stund Unionens eget öde. Vid vanliga tillfällen skulle oöfverensstämmelsen mellan demokrater och republikaner, Amekas båda stora partier, vara af jemförelsevis öga betydelse. Men nu föreslår det ena partiet, att Unionen skåll rekonstrueras, och det andra, att den skall lemnas ofullbordad. Om epublikanerna vinna, skola de stater, som ny-; igen befunno sig i uppror, förblifva utom lagen. Om demokraterna bli de lyckliga, skall denna ställning utom lagen upphöra och Unionen bli aterupprättad. Sydstaterna i den gama Unionen, hvilka nyligen befunno sig i uppror, hafva ej allenast blifvit slagna i tält, utan äfven erkänt sitt nederlag och öppet erkänt sin politiska underkastelse som återvändo till ojalitet. Frågan är nu, huruvida detta erkännande är tillräckligt. Demokraterna säga, att det så är och vilja emottaga de ångerfulla staerna i kongressen; republikanarne säga, att det ej är tillräckligt och vilja pålägga andra vilkor, som de slagna staterna tillbakavisa. Vid konventet i Filadelfia sistl. månad förklarade de representanter för Södern, som vevistade mötet och hvilka voro väl kända för att uttrycka Söderns verkliga åsigter, öppet och oförbehållsamt, att slafveriet var upphäldt och för alltid törbjudet, och att Sydstaterna hvarken önskade eller ämnade återupprätta det på amerikansk jord. De törklarade vidare, att de frigifna slafvarne tillkom lika skydd med de hvita i afseende på hvarje rätt til person och egendom. Derefter upphätde de med samma öppenhet Sydstatsskulden och erkände den af Nordstaterna ingångna skuld som helig och okränkbar. Med dessa ord äro demokraterna nöjda. Republikanarne begära mera. De anse ej slafveriets upphärvande fullständigt utan slafvarnes fullständiga befrielse, och med denna befrielse mena de någonting mer, än det blotta skydd för negren, som Sydstaterna vilja garantera konom. Republikanarne vilja, att negren skall ega omröstningsrätt ka med den hvite, och vilja ge honom en ställning, som skulle i Södern anses odräglig och alldeles icke gillas ens i sjeltva Norden. Dessutom vilja de, för att Södern skall återfå representationsrätt, ålägga densamma så många inskränkningar, att Sydstaterna endast skola i sjeltva verket komma att representeras at män med Nordstatsäsigter. Fastän egentligen republikan, har presidenten Johnson anslutit sig till demokraternas uppfattning i den stora trågan. Hans politik är, att Unionen blir rekonstruerad genom Sydstaternas återinträde i sina rättigheter, eller omedelbart rekonstruktion, hvaremot den andra sidan vill förlängd disorganisation. Om republikanerna vinna, skola Sydstaterna hållas utom Unionen, och ingen kan säga för huru lång tid. Sydbefolkningen skall då bli fientlig och ovänlig, och en bestående splittring skall grundas. Detta vill Johnson förekomma, härvid biträdd af statssekreteraren Seward, som med blicken riktad på Amerikas yttre ställning, tydligen inser, att utan enighet Amerika skall bli utan den betydelse utåt, som dess ärelystnad dock eftertraktar. håda partierna, demokraterna med hufvudman i presidenten, regeringens samt armtöens och flottans högsta officerare, republikanerna med den förra kongressens majoritet i sin spets, anstränga sig, som sagdw; af alla krafter, för att vinna seger, hvardera åt sin sak. Först sammanträdde ett stort demokratiskt konvent i Filadelfia, tör hvilket vi förut redogjort. Detsamma fattade resolutioner orm trotast understödjande af presidentens politik och inleddes med en förbrödningsscen, i hvilken tvenne af nordoch sydstatspartiets mest utpräglade förkämpar, nyss bittra siender, kommo arm i arm in i konventsalen. Detta konvent foljdes snart i samma stat af ett annat dylikt, hället af republikanerna och inledt med en förbrödningsscen, i hvilken en svart man och en hvit syntes arm i arm inträda 1 konventsalen. Andan i detta konvents beslut är ofvan framställd. En at de mest framstående talarne å detsamma var pastor Brownlow (f. d. metodistpredikant), guvernör i Tennessee. Såsom bevis på, huru högt lidelsernas flammor kunna slå, må ur ett af hans tal anföras följande urad: Om den förskämda andan i Södern, upprorsandan i förening med Nordens förrädare och kopperheads 2 . 112 Deoeoed —