Göteborgsposten – 26 september 1866, sida 1

ob Su;etter ungo skägg och de qvinliga bletvo mera utbildade än som precist passade för elever, beslöt slå sig i ro och lefva på sin förmögenhet. Men beslutet var ej vil verkstäldt förr än han återigen började längta efter den gamla oron, och nu är han i full fart med att uppsätta en ny elev-teater. Denna bör dock ej förvexlas med en redan befintlig, som etablerats på Söder, i en lokal n:r 33 vid Hornsgatan. Teaterns föreståndare har samlat en liten fond såsom tidningskolportör, han vill göra den fruktbar och han vill befordra den inhemska dramatiken, han äfven. Hans mest framstående sujetter äro likaledes tidningskolportörer, alla aftnar som de icke uppträda inför en tacksam publik!. Föreståndaren — hans namn är Carlson — har sjelf försökt sig som teaterförfattare, och då häromaftonen en af hans pjeser uppfördes för fullsatt salong — 80 personer å 75 öre stycket — så vederfors honom den utmärkelsen, ej blott att blifva framropad, utan itven att erhålla en lagerkrans — från någon af kulisserna. Hittills har han lyckligtvis undgått de stränga konstkännarnes uppmärksamhet och han är nog anspråkslös att icke påkalla den. Pör att tillmötesgå den aktade publikens billiga anspråk har han engagerat en skridsko-dansare, som ifrigt arbetar på sin upphöjelse till skridskokung, ifall mr Haines skulle bli detroniserad. Ni torde erinra er att hr Hammer i våras begärde att få förvandla sin vid Blasieholmen i granskapet af Industripalatset belägna egendom till en utställningslokal för sina dyrbara konstoch kuriositetssamlingar, men att detta vägrades honom, emedan man ville tvinga honom att på tomten uppföra en större byggnad, mera prydlig. Då han härtill sade tvärt nej, och erinrade att ingen kunde förbjuda honom reparera de befintliga byggnaderna, så blef man mera foglig, och nu har han så gjort, med all den energi som han i så hög grad besitter. Den egentliga byggnaden är förvandlad till flera rymliga salonger, och den stora gårdsplanen är försedd med trägolf och glastak, samt nu upplåten till Trädgårdsföreningens stora höstutställning. Den öppnades i Fredags eftermiddag för allmänheten och väckte både förvåning och förtjusning för sin rikedom; förvåning, emedan man ej föreställde sig, att utställningen kunde vara så rik efter en så ogynnsam väderlek ; och förtjusning, emedan man plötsligt erinrades om sommarens prakt och fägring. De magnifikaste fruktutställningsartiklarne förskrifva sig från grosshandl. J. J. Dickson. Så ypperliga vindrufvor och ananasfrukter odlade i Sverige, ha aldrig förr varit sedda här, och knappast delikatare persikor, päron-, äpplenoch plommonsorter. Juryn tilldelade denna utställning törsta priset. Samma utmärkelse tillerkändes äfven ÅIlillersjöafruktoch blomsterodlingsbolag, som utställt omkring 70 olika slags äpplen, päron, och plommon, samt 200 olika sorter Dahlier från de aldra största till de minsta, som benämndes Lilleput-dahlier, alla utmärkta för sina praktfulla färger och sina fullkomliga former. Det är första gången som detta bolags produkter uppträda till täfling. Ilillersjö, tillhörigt häradshöfding W. Enblom, är en egendom belägen på Svartsjölandet, 1(; mil från hufvudstaden. Svartsjölandets läge och jordmån äro särdeles passande för fruktträdskultur, och hufvudstaden förses derifrån med mycken frukt, ty vid hvarje gård och torp finnas fruktträd i mängd. Redan för lera år sedan planterade hr Enblom ett större antal ädlare fruktträd. De trifdes förträffligt och lemnade god skörd äfven under mindre varma somrar. Hr Enblom, som är en ifrig tortikultör, antog att ett tunnland jord beväxt med fruktträd bör lemna en mera lönande afkastning än om jorden användes till sädesoding. Han associerade sig derföre med trädsårdsmästaren Gotschalk, och nu äro på treio tunnland jord planterade muktträd och bärbuskar af alla möjliga slag. Hr Gotschalk nar visat sig vara en lika utmärkt fruktsom; blomsterodlare. Hans utställning är den rikaste, den intager nära en fjerdedel af hela lokalen, och den är anordnad med en utmärkt smak. En annan utställning, äfven från Svartsjölandet, har ådragit sig en stor uppmärksamhet och tillerkänts ett extra pris, en silfverpokal, skänkt af en ifrig vän af fruktodling, kamrer Brander. Denna utställning består af ipplen och päron, alla synnerligt vackra, och illa vuxna på s. k. kärnstammar som icke blif vit ympade eller okulerade. Dessa frukter äro ila primitiva och namnlösa. Träden hafva ippdragits och vårdas ännu af en ganska fatig klockare i Skå församling vid namn Stål168. Man har hittills icke kändt hans berömrärda verksamhet. Från Säfstaholm är den sskurna aloå-blomsterstängeln utställd, hvilken i somras omtaltes i tidningarne. Denna tängel är åtta alnar hög och vid foten armjock. Blomkronan, som är delad i en mängd renar, qvarsitter, men blommorna ha nu förandlats till frökapslar. Sjelfva aloå-växten lar fullgiorft sin Misgsan. dan han 1AA