Göteborgsposten – 25 september 1866, sida 2

Från Utlandet. På grund af det förut omnämnda cirkuläret från Lavalette ang. Frankrikes nya politik, erinrar man nu om en från dåvarande utrikesministern Talleyrand till Napoleon I ställd promemoria, hvilken af honom öfverlemnades till kejsaren efter slaget vid UIm och senare med ännu större ifver efter slaget vid Austerlitz. Helt visst känner Napoleon III detta aktstycke, hvilket måhända inverkat bestämmande på hans hällning och är af hutvudsakligen följande intressanta innehåll: Af de fyra europeiska stormakterna (Preussen har genom Fredrik II:s snille först sedan dess kommit bland dessa makters antal) är Frankrike den enda perfekta makten, emedan det ensamt i sig inrymmer de båda elementerna till nativnal storhet, rikedom och stor befolkning, i motsvarande proportion. Österrike och England äro på grund af sitt läge Frankrikes rivaler och naturliga fiender; Ryssland är genom sina planer på det turkiska riket och upphetsning af de båda förstnämnda makterna dess medelbara fiende; derföre skall Österrike, så länge det icke tränges in i en rivalitet mot Ryssland, så länge det förblir i beröring med Porten, städse lätt kunnat förmås, att ingå allianser med England för gemensamma ändamål. Men af sådana förhållanden mellan stormakterna kunna endast korta vapenstillestånd och alltjemt återkommande krig följa. Hvad är nu att göra, för att skilja Österrikes intressen från Englands, ställa dem i strid mot Rysslands, genom de senare betrygga turkiska rikets tillvaro, undanrödja hvarje orsak till missförstånd mellan Frankrike och Österrike och derigenom uppbygga Europas jemnvigt på en ny och orubblig grundval? Jo, man rycker Österrike bort från hvarje beröring med Italien derigenom, att man fråntager det Venetien; med Schweiz genom Tyrolens bottaga de och med Sydsamt Vest-Tyskland genom lösryckande af dess schwabiska besittningar. Om Österrike sålunda afskäres från omedelbar beröring med de af Frankrike skapade eller beskyddade stater, skall dess naturliga eller genom omständigheterna framkallade fiendskap mot Frankrike taga slut. För större försigtighets skull bör Venetien ej införlifvas i konungariket Italien, utan konstitueras som en sjellstandig republik mellan detta och Osterrike. Men eftersom det senare likväl måste i den europeiska jemnvigtens intresse sorblifva ett mäktigt rike, bör det hålla sskadeslöst för hvad som fråntages det i en annan riktning och aflägsnas från frestelsen att vilja söka återvinna det förlorade. För detta ändamål ger man det hela Donaudalen ända till Svarta Hafvet. På så sätt uteslutas tyskarne från Italien, der deras närvaro och förmätna uppträdande sedan århundraden framkallat fruktansvärda krig; Österrike blir vid Donau och Svarta Hafvet ett bälverk för Turkiet och tillika Rysslands rival; Österrike aflägsnas mera från franska gränserna och från hvarje anledning till fientlighet emot oss; Turkiet erhåller utan några egentliga kostnader ett varaktigt skydd och England afskäres från möjligheten af verksamma allianser på kontinenten, medan det i sina kala slätter innestängda Ryssland tvingas att i södra Asien söka sig en verksamhetskrets för sin utveckling, hvarigenom det snart skall råka i kollision med England. Dermed skulle de nuvarande allierade göras till hvarandras motståndare för framtiden. E. M:t kan nu tillintetgöra eller upprätta den österrikiska monarkien. Dess bestånd i dess närvarande utsträckning är omistlig för de civiliserade nationernas blifvande säkerhet. Jag uppmanar ifrigt E. M:t, att ännu en gäng taga i öfvorvägande det af mig redan förut framlagda förslaget. Jag anser det i närvarande stund mer än någonsin för det ändamälsenligaste och utförbaraste. Edra segrar hafva gjort dess förverkligande lättare, och jag skall skatta mig lycklig, om ni vill befullmäktiga mig att afsluta ett arrangement, som enligt min öfvertygelse skulle betrygga kontinentens fred för minst ett sekel. Sedt vid belysningen från vår tids händelser, är detta aktstycke särdeles anmärkningsvärdt, och — hvem vet? — kanske innehåller det grunden till den politik, som skall göras gällande i Europa. Lavalettes cirkulär har i England gjort ett dåligt intryck, emedan detta land alldeles icke deri beröres. Detta kan ej vara en