Göteborgsposten – 25 september 1866, sida 2

Fran Norge. Norske pianisten Neupert, som i Berlin väckt så stort uppseende för sitt fulländade spel, gat i förra veckan en konsert i Kristiania, der han fullkomligt försvarade sitt stora rykte. — Ett notabelt dödsfall har nyligen inträffat i Norge, i det neml. fru Conradine Dunker, syster till prof. Hansteen och moder till advokat Dunker, aflidit. llustreret Nyhetsblad har öfver henne följande nekrolog: Hon föddes i Kristiania 1780 och blef i sitt sextonde år gist med kapten Aamodt, som dog 1806, samt för andra gången, två år senare, med kurfurstlige hessisko bergsassessorn dUnker, som afled 1844. I sin ungdom hade hon känt Bernt Anker, spelat samman med honom i teaterstycken, hört hans föreläsningar öfver eexperimentalfysiken och deltagit i den procession af damer, 212 till antalet, som med kransar och blomster följde hans hustrus likvagn, och var då ögonvittne till, hur Anker midt på stadens torg kastede sig öfver kistan, omfamnade den och sade: Nu bedröfvade du mig för första gången. Hon hade varit med på de muntra gillena på John Collets gård Fladeby i Encbak, der festligheterna räckte i tio dygn och der man genom lottning bland gästerna aisag lika många värdar och värdinnor att, hvarje par för sitt dygn, förestå arrangementerna o. 3. v. Kort sagdt, hon hade känt den tidens märkligaste Personer, följt de händelser som väckte samtidens uppmärksamhet samt varit en trogen och snillrik iakttagare af dåtidens sociala lif med dess konstnärliga Prestationer, och egde sålunda en föreställning om det gamla Kristianiag halft privata, halft offentliga lif, som ingen annan nu lefvande är i besittning af. Då hon med sitt starka minne förenade sällsporda själsgåfvor och ett öfvadt öga för det egendomliga och karakteristiska hos personer och förhållanden, voro naturligtvis hennes berättelsor om framfarna dagar dubbelt underhållande och lärorika. Men då hennes blygsamhet nekade henne att uppträda som författarinna, skulle hennes likasom så många andras rika lefnadsminnen följt henne i grafven, derest hon ej på gamla dagar fattat och utfört den prisvärda föresatsen att, ehuru visserligen blott till hågkomst för sina närmaste, nedskrifva sina memoirer. Härigenom torde de emellertid vara räddade från att gå förlorade och skola väl ock med tiden utkomma i tryck. Nar de en gång utgifvas, skola de i hög grad väcka allmänhetens intresse, ej blott på grund af sitt innehåll, utan ock för det jemna sramstallningssättet. De fragmenter Af en Dames Erindringer, som vi voro i tillfälle att meddela i detta blads Nytaarsgave för 1860, kunna ej annat än föranleda en Önskan att lära känna arbetet i dess helhet. I UIlllustrerad Tidning för 1861 läses flera pikanta anekdoter och karaktersdrag, af fru Dunker meddelade åt Orvar Odd.