Göteborgsposten – 25 september 1866, sida 2

blad; vidare syra af de passagerare, som åtföljde bäten vid olyckstillsallet, nemligen kapt. C. G. Breitholtz, kontoristen J. G. Moll, stadsmäklaren M. J. Neijber och fyrverkaren Strandman. En mamsell vid namn H. Wickander hade äfven varit med, mon hon kunde ej komma tillstädes, emedan hon insjuknat. Derjemte voro direktören för bolaget Unionen C. H. Backert samt trenne officerare, tillhörande sappörkären, hvilka äsett händelsen, på kallelse närvarande. Maskinisten Jonsson, först hörd, uppgaf, att Triton, som besörjde trafiken mellan Tranebergs bro och Mälartorget varit på vägen till staden. Efter att ha afhemtat paszageraro vid Marieberg, hade ångslupen tagit sin vanliga kurs tvärt öfver sarvattnet samt styrt emot södra landet. Den hade då mött ängbäton Aros. Såvidt Jonsson förstod, bade kapten Boström hållit riktig kurs och styrt såsom han skulle, men Aros hade fallit af åt babord och trängt in på Triton. Jonsson hade stått vid maskinen och hört kaptenen ropa, då de voro på tre å fyra famnars afstånd från Aros: Fullt framåt! Ögonblicket derefter skedde sammanstotningen. Ångslupen tog småningom in vatten och sjönk. Gossen Liljeblad och mamsell Wickander fattade nu i den simmande Jonsson och bådo honom rädda sig. En stund höll han dem också uppe, men då hans krafter börjado svika, fick han tag i en planka, som legat i båten, och vid denna förmådde han m:ll Wickander och gosson att haka sig fast. Jonsson samm nu i land, och de andra båda blefvo efter en stund upptagna i den från Aros utsatta båten. Stadsmäklaren Neijber och kapt. Breitholtz, af hvilka den förre stigit ombord vid Smedsudden och den senare vid Marieberg, berättade sammanstämmande, att Triton hållit rätt kurg styrbord om Aros, men att Aros fallit af åt babord. Kapten Boström hade då ytterligare fallit undan åt styrbord, men ännu en gång hade Aros fallit af åt babord, närmande sig Triton. Båda båtarne gingo med full fart. Då hrr Neijber och Breithotz senaste gången observerat den ma: növer Aros gjorde, hade de yttrat till hvarandra: Dot här går aldrig vält. Båda två hade derefter, då de sågo en sammanstötning vara oundviklig, kastat sig i sjön. Aros have genast stoppat, liksom den efter Aros kommande ångbåten Köping, hvilken befann sig på 3 å 400 alnars afstånd från Aros, men åt norra landet tilll Då hrr Neijber och Breitholtz, efter att ha varit under vattnet, åter kommo ölver vattenytan, befunno de sig i närheten af skoflarne på Aros hjul. Någon lifräddningsboj hade ej utkastats från båten åt dem, utan endast en lina, och med denna blefvo de efter en stund upphissade på fartyget. Af samtlige passagerarnes berättelser framgick, att man der syntes ha blifvit alldeles handfallen. Det drog om fiera minuter, innan fartygets båt kom i ordning, och mamsell Wickander samt gossen Liljeblad skulle otvifvelaktigt omkommit, derest icke maskinisten Jonsson med egen lifsfara först hållit dem uppe och sedan haft den rådigheten att lemna dem den planka, vid hvilken de hakade sig fast. Kontoristen Moll instämde i de soregåendo uppgilterna, såvidt det rörde anledningen till olyckan, anseende han, liksom de andra, att kapt. Boström styrt rätt, men att Aros styrt orätt, och att dess manöver, att sista gången falla af åt babord, då Triton höll undan åt styrbord, föranledde olyckan. Hade kapt. Boström i tid varsnat faran, ansåg han att sammanstötningen möjligen kunnat undvikas, om Triton hållit kurs emellan Aros och Köping. Hr Moll fick simma omkring en god stund, innan han blef upptagen af den från ångbåten Köping utsatta båten, som satte honom iland vid Smedsudden, der han stigit ombord. Fyrverkaren Strandman var den enda af de ombord å Triton varande personerna, som ej kom i vattnet. Då sammanstötningen skedde, hade han den rådigheten att fatta tag i relingen på Aros, der han höll sig fast tills han blef dragen ombord. Ingen af deltagarne i olyckan kunde lemna någon upplysning om kapten Boström. Han hade stått vid rodret då sammanstötningen skedde, och antog maskinisten Jonsson, att han möjligen fastnat i rortaljan och dragits under vattnet af det sjunkande fartyget. En annan af de närvarande sade sig ha sett honom göra ett par simtag, men ögonblicket derefter hade han försvunnit, utan att sedermera synas till. Triton sjönk på något öfver 100 fots afständ från land. Från Strengnäs berättas, att ombord på Aros, då sammanstötningen skedde, var bland andra biskop Annerstedt, hvilken oaktadt sin höga ålder kastade af rocken för att störta sig i böljorna och vara behjelplig vid räddandet af de i vattnet liggande personerna. Han afhölls dock derifrån af andra ombord varande passagerare. — Vid i Lördags af dykeribolaget Nordvall och Dahl företagen undersökning på stället der olyckan skedde ha: ångslupen påträffats, men ej liket etter befälhafvaren. — I förgår morgon infunno sig vid Norra stambanan så mycket passagerare, att de i tåget uppställda vagnarne ej räckte till, utan flera måste kopplas vid. Det vackra vädret hade lockat många lustresande. — En svarfvarelärling Uno Mauritz Salström inkom i lördagsafton på krogen i n:o 4 Drakens gränd och intog en sup. I betalning lemnado han en en-riksdalerssedel, så beskaffad att den genast märktes vara falsk. Då detta anmärktes sade Salström: Jaså, ja jag har kommit att lemna en etikett, men här är en riktig etta. Så ville han taga den falska sedeln tillbaka, men man behöll den och skickade efter polis, som afförde Salström till vaktkontoret vid Stortorget. Under vägen sökte han undkomma, men motades af en mjölnardräng. Sedan från detektiva polisen upplysts, att till densamma förut blifvit aflemnad en annan falsk etta af enahanda slag, ansågos omstandigheterna mot Salström vara tillräckligt starka för att häkta honom. — Proklamationer funnos tidigt i Fredags morgon uppslagna på åtskilliga hus i Stockholm. De voro icke af upprorisk eller samhällsvådlig natur — de angingo hvarken prohibitisternas nederlag eller polismästare Wallenbergs A— — — —