Göteborgsposten – 25 september 1866, sida 2

Från Hufvudstaden. Konungen lärer i förgår gifvit middag på Ulriksdal för de högre officerarne å de amerikanska krigsfartygen, hvartill äfven högre svenska officerare lära varit inbjudna. — amerikansko ministern hr Campbell gaf i Lördags på Hasselbacken middag tör amerikanska sändebudet hr Fox samt officerare å monitorn Miantinomoh och korvetten Augusta. Musik utfördes af Svea lifgardes musikkår, bland annat nationalmelodien Hail Columbia. — Monitorerna, så väl den svenska som den amerikanska, voro i förgår under loppet af hela eftermiddagen besökta af så många skådelystna som de kunde rymma. De fullastade ångsluparne och roddbåtarne fingo till och med ligga och vänta innan deras passagerare kunde komma ombord på monitorerna. Om det utmärkt förekommande sätt, på hvilket de besökande blefvo mottagna, finnes, säger D. N., säkert ej mer än ett uttalande. Amerikanska monitorns besättning företer en brokig profkarta på nästan alla kustländers befolkningar, till och med en representant af en amerikansk indianstam förekommer der. — 5:te och 6:te skarpskyttekompanierna gjorde i förgår en utmarsch till Djurgårdsbrunn, i hvars park de priser utdelades som åtskilliga af kompaniets medlemmar gjort sig förtjenta af vid täflingsskjutningen inom kompanierna. — Första bataljonen gjorde en utmarsch till Ulriksdal. — Utställning af gödkreatur, smör och ost öppnades i går kl. 10 f. m. uti Veterinärinrättningens lokal. — Iitl rakstugan vid Clara Norra Kyrkogata infördes i Tisdags afton at en poliskonstapel en karl, hvilken skulle vara mycket illa sårad i bröstet af ett pistolskott, det han sjelf afskjutit i afsigt att förkorta sitt lif. Karlen, som en tid innebott hos en välbergad månglerska och derunder lyckats tillvinna sig madamens hela förtroende, hade af henne mottagit omkring 100 rdr, för att derför göra diverse uppköp af varor. Det visade sig dock snart, att mannen egde ett svekfullt sinne, ty tiden gick, men några varor syntes ej till. Då började hon, som naturligt var, att draga öronen åt sig, som man säger. I ett ögonblick af uppbrusande sinne förklarade hon, att antingen skulle penningarna återlemnas eller ock finge hela hennes hjertas tillgifvenhe: fara med dem — och en vältalig åtbörd åt dörren förklarade slutet af hennes mening, som ej fick ord. — Ått bli kastad på gatan är i och för sig ingen angenäm sak, men blir så mycket obehagligare då, såsom här var fallet, alla glada och trygga framtidstörhoppningar med detsammåste köras på porten — och den behållna vinsten endast utgöres af aggande sjelssöre bråelser. Denna lott föreföll den brottslige för tung; i ett ögonblick fattade han hela vidden af sin olycka och fann, att han nu ej mer hade något att letva för. Med en förtviflans beslutsamhet framdrog han en pistol, rigtade mynningen mot sitt bröst och fyrade af. Han föll, utan en suck och med en slocknande blick på madamen, tungt i golfvet. Madamen var för mycket hemmastadd inom lifvets praktiska område för att skrika eller dåna, hon skickade i stället efter polis. När nu fältskären skulle förbinda såret, fann han med bestörtning endast en liten röd fläck på karlens bröst samt linnet