Göteborgsposten – 24 september 1866, sida 1

Småsqvaller från Upsala. (Bref till Göteborgs-Posten.) Den 19 September. Upp med gardinen! — Hvad nu? Jag tror sannerligen att det är solen, som så der hemtrefligt och mysande tittar in genom fönstret. Ja verkligen! Nå, välkommen tillbaka igen, du glada själ, som så länge har dolt ditt blida anlete för oss, arma stackare, och låtit oss gå och traska i en obehaglig halfskymning. från morgon till qväll. Du tyckes vara mycket konungsligt sinnad och dessutom hysa något särskildt intresse för Norra Stambanan, efersom du just denna dagen åter framträder i ll din glans för oss. Skulle du kanske härAgenom vilja gifva ditt bifall tillkänna öfver det nu afslutade arbetet, och liksom säga: Si, allt är ganska godt! Hvad vet jag? I alla fall — välkommen åter och måtte du nu icke på länge draga skyarnes dok öfver kindernas brand! Efter denna högtsträfvande inledning, låtom oss åter sjunka ner litet och komma tillbaka till vårt fönster, deritråu vi gjorde denna invocation, om den så kan kallas, och låtom oss litet betrakta lifvet utpå gator och gränder. Vid första blicken se vi redan att någonting extra, något riktigt ovanligt förestår i dag; ty en mer än vanlig menniskomassa rör sig fram och åter i en brådskande oro, den ene hit och den andre dit, men alla dock, efter hvad det vill synas, hafvande ett visst mål i sigte. Det är icke vår sedvanliga lugna ström af flanerande studenter och stormagade brackor (sit venia verbo) — nej, det är, som sagdt, någonting extra. Men vi undra icke öfver denna rörelse; vi veta ju alla hvilken högvigtig dag det i dag är; vi veta att Norra stambanan till Upsala skall idag invigas och förklaras öppnad, och detta af sjelfva I. M:t konungen, drottningen, enke nej, sessan och prins Oskar och en hop andra stora personer. Kl. 2 skall tåget komma, och derföre heter det: skynda på, gubbar, så att allt är klart till den tiden, och ni kan få vara med om herrligheten! Studentkåren var sammankallad kl. 1 till St. torget, för att derifrån med flygande fanor och klingande — sång tåga af ner till stationshuset och der vara de Höga Gästerna till möte. Dubbelqvart iakttages naturligtvis alltid vid dylika samlingar, och kl. halt 2 aftågade man och uppställde sig tramför bangården, och straxt derefter kom också stadens skarpskyttar marscherande under musik och uppställde sig på samma vis, dymedelst bildande en mur å ömse sidor, för att hindra pöbeln från att få skåda Deras Majestäters Höga Personer. (Procul este profani!) Under det vi vänta, ha vi god tid på oss att betrakta stationshuset och alla de flaggor och vimplar, som prydde såväl sjelfva byggnaden, som också planen framför. Det är vackert, vårt nya stationshus, mycket vackert tillochmed, och jag tror att de flesta öfverensstämma med mig i detta påstående. Det är ej bygdt i vår vanliga jernvägsstil utan i — ja, om jag vore något hemma i arkitekturen, så skulle jag kunna säkert ange stilen, men nu kan jag endast säga hvad jag har hört af andra, som påstå sig veta det, men måhända icke känna det bättre än jag; det är bygdt i Holländsk (?) stil. Hur det nu än må förhålla sig med denna saken, säkert är åtminstone att det är stil i huset och att det är vackert, och ännu bättre kommer det att ta sig ut, då de nya anläggningarne och planteringarne rundtomkring ha skjutit upp. Men klockan slår 2 och samtidigt höres också den kända tonen från lokomotivpipan. Der kommer också tåget, glidande fram i sakta mak under en liflig musik från en hel mu