Göteborgsposten – 21 september 1866, sida 1

— — ——— — sörekommas. Räkenskaperna för år 1864 ha de blifvit reviderade, och berättelsen, hvarut lingen anmärkning förekom, intagen i länskun görelserna. Lasarettsoch kurhusdirektionen hade in. kommit med förslag för nästa års utgitter och inkomster. Kgs bfhde hade yttrat sig öfver förslaget, som utvisade en brist at 20,261 rdr 84 öre. Direktionen likasom kgs bfhde hade tillstyrkt att för betäckande af bristen kurhusafgiften äfven för i år skulle bestämmas till 25 öre för person. — Nämndemannen Olof Nilsson hade i ingifven motion föreslagit att kurhusafgiften skulle uteslutande användas till kurhusets underhåll, hvaremot en hvar sjuks underhåll på sjukhuset skulle bekostas al honom sjelf eller ock, i händelse af hans oförmögenhet dertill, af hans kommun. Frågan hemställdes till budgetskomiteen. Brukspatron J. Dickson hade ingifvit en motion om vissa förändringar i landstingets arbetsordning. Det hufvudsakligaste at dessa förändringar gick ut på, att ett förvaltningsutskott skulle tillsättas för att emellan tingen ombesörja verkställigheten af landstingets beslut, hvarförutom utskottet, för vinnande af mera raskhet och säkerhet i törhandlingarne, borde vidtaga förberedande åtgärder med de motioner som i tingen väckas, isynnerhet om utskottet berättigades att till sitt biträde kalla sakkunnige män. Brukspatron Dickson, som uppträdde, förordande sitt förslag, föreslog att ett utskott, helst af 3 personer, måtte tillsättas, hvilket skulle behandla förslagets detaljbestämmelser. Sedermera kunde dessa af tinget diskuteras. Märadsh. Berger ansåg, att en komit6 borde tillsättas för att till nästa landsting inkomma med förslag. Emellertid borde förslaget diskuteras. Tal. ansåg att en särskild institution som öfvervakade landstingets anzelägenheter skulle vara gaguelig, särdeles som tinget nu tillfölje af vidlyttigt byggnadsnadsföretag behöfde bokhälleri o. s. v. Deromot kunde tal. ej gilla att man genom att, liksom fallet är med Stockholms stadsfullmäktiges förvaltniningsutskott, det nu föreslagna skulle göra de egentliga utredningarne af ämnena. Det händer ofta att då folk bli vana att andra tänka för dem, så vänjer man sig af med att tänka sjelf. Ett sådant utskott skulle bli en stat i staten, och dessutom trodde tal. samt visade att det stridde mot förordningens anda att ett dylikt inrättades. De särskilda beredningar som nu tillsattes af i de ifrågavarande ärendena mera hemmastadde personer kunde äfven uträtta mera än ett och samma utskott som skulle behandla alla möjliga imnen. Tal. ansåg för öfrigt att åtskilliga förändringar borde vidtagas med arbetsordningen. Efter en längre diskussion, under hvilken hrr Neiglick, Dickson, Norrman, Berger, Olot Andersson och Rundbäck uppträdde, och hvarvid flera anmärkningar mot förslaget framställdes, remitterades förslaget till en komitåä bestående af hrr Dickson, Svalander och Berger, hvilka till nästa landsting skulle inkomma med yltrande. Sammanträdet uppsköts deretter till fölande dag. Dock skulle landstingsmännen på . m. kl. 6 samlas, för att öfverlägga om det ill följande år utsatta valet at riksdagsmän ör första kammaren. Grefve Ehrensvärd tackade, sedan fullnakterna för riksdagsmännen blifvit utfärdade, inget för dess val på honom, yttrande att han äl egentligen tillräknade detsamma sin emvetsställning, men att han dock äfven i valet rodde sig kunna se ett uttryck af välvilja ör hans egen person. En egenskap visste al. berättiga honom till detta val, och denna ar den djupa kärlek till fosterlandet, som han lltid hyst. Till behandling företogs derefter en af r Herman Sehmidt framställd motion, i hvilen yttrades att förslagsställaren varit i tillille att inhemta flera af länets jordbrukaes tankar angående hagelskadeersättningarne, vilka förefallit betungande för dem som icke jelsva blifvit lidande på hagelskada. IIr chmidt yrkade derföre att ingåendet i förningen för lemnande af hagelskadeersättning kulle vara frivilligt. Efter åtskillig diskuson bestämdes med 25 röster mot 22 att hr chmidts motion skulle antagas. En stor äå,ngd af de I; mötat daltaman da 490 , me do mo A —