Göteborgsposten – 21 september 1866, sida 1

————————— ti Tisdagens förhandlingar afslutades efte verkställande af val till länsparbankens d 4rektörer och direktörssuppleanter, samt ti revisorer och deras suppleanter för densamm: -I Till direktörer återvaldes: kapt. 4. G. v. Ho kten, kapt. P. Virgin, kronofogde L. J. Heden -I skog, stadsmäklare H. W. Ström, öfverskultem A. Almen och v. häradsh. F. Almen. Till de ras suppleanter återvaldes hrr Aug. Röhss Vatr. Billqvist, J. Rubensson, P. Welin, v. hä radshöfd. A. Löfmarck, fabrikör 4. Lampe, apo tekare A. Uoelmberg, handl. Z. A. Pettersson j:r shandl. M. Ahlberg, öfverskulten C. PF. Jansson sabrikör J. A. Boman och handl. M. O. Gädda Till revisorer utsågos hr II. Schmidt, tör sl valt. IT. Ekman och f. riksdagsfullm. ri Christensson. Till revisorssuppleanter valdes fabriksidk. 0. Ifasselgren och landtbrukaren C Å Wilsson. Det första ärende, som på Onsdagen a I tinget företogs till behandling, var ett yttran I de angående ett par motioner at kapt. Prosch. wits om ersättning till vissa hemmansegare soch innehatvare inom Svarteborgs socken och Jat Olof Andersson och Johan Johannesson om sersättning till hemmansegare i Krokstads och Hede socknar för af samtlige i Augusti månad förlidet år lidna hagelskador. Årendet hade blifvit öfverlemnadt till den komite, som fd blifvit nedsatt till granskande af det sätt, hvarpå jagtkassemedlen böra användas. Komitåens utlåtande var atstyrkande, på den grund, att de personer, hvilka föreslogos till serhållande af ersättning, icke, såsom de bort, i rätt tid anmält hagelskadan, liksom de försummat några andra formaliteter. — Kapten Proschwitz, som varmt talade för bifall, påminde om, att föregående landsting beviljat ersättning till personer, hvilka blitvit hagelskadade på samma tid som de nu ifrågavarande och begått samma formfel som dessa. IIäradsh. Berger ansåg, att detta bolag ej borde hålla strängare på formerna än andra försäkringsbolag, hvilka liberalt utbetala ersättningar äfven om formfel blifvit begångna. Dessutom stod det ingenstädes i reglementet, att rätt till ersättning genom dylikt formfel skulle blitva förverkad. Tal. visade tör öfrigt genom exempel huru det ofta skulle vara orättfärdigt att tillämpa reglementen för dylikt i deras strängaste form. Då man emellertid, tillfölje af försumligheten hos dem som lidit förlusterna att ej anmäla dem, icke kunde bedöma vidden af skadan, tillstyrkte tal. att en nedsatt ersättning skulle dem beviljas. — EÄtter ytterligare diskussion begärdes vid propositionens framställande votering, hvarvid atslag på propositionen beslöts med 33 röster mot 15, hvilka voro för hr Bergers bemedlingsförslag. Komiten för jagtkassemedlens användandande, hvilken äfven behandlat ofvanstående ärende, hade tillstyrkt, att länet tillfallande jagtkassemedel skulle fördelas på de kommuner som till desamma bidragit. Detta antogs al tinget, hvilket deremot afslog en väckt tråga om att tinget skulle uttrycka sin önskan om att medlen måtte användas till tolkskoleväsendet. Sedan detta ärende blifvit afgjordt, tillkännagaf ordf. att possessionaten löjtn. Gyllensvaan antagit valet att blifva länets riksdagsman i första kammaren, hvaremot statsrådet Gripenstedt vägrat antaga valet, på den grund att han redan förut blifvit vald till representant för Stockholms stad i andra kammaren, hvilket val han således ansåg sig böra företrädesvis emottaga. Till riksdagsman i stället för statsrådet Gripenstedt valdes, såsom bekant, konsul William Thorburu i Uddevalla, hvilken senare i en skrifvelse antog valet, yttrande, att då tinget visat sig hysa mera tillit till hans förmåga än han sjelf vågaae, han mottoge det smickrande förtroendet, hvilket han ville efter bä sta förstånd söka fullgöra. Olof Nilsson i Listaskogen hade inlemnat en motion om att åtskilliga s. k. småafgiftec, som nu aflänsmannen uppbäras, måtte i stället af någon dertill utsedd kommunalnämnd inom häradet upptagas och redovisas. — Ordf. yttrade, att uppbörden af en del af dessa afgister vore genom lag bestämda, hvadan landsinget ej vore besogadt att öfver dessa yttra sig. Förhållandet med de öfriga åter kunde it tinget diskuteras. Vid öfverläggningen närom befanns den af motionären töreslagna ltgärden alldeles onödig. och förkastades gå